Aftonbladet – 11 oktober 1867, sida 2

madame ?4 tillade den gamla frun, hastigt vändande sig till Catherine. En half krona...... Jag vet verkligen icke, sade Catherine och såg bönfallande på Fontaine i hopp om att få bjelp af honom, Men han såg bort, mycket ledsen och bestört; han ville skryta med sin hustru och förstod hvilket obehagligt intryck hennes okunnighet skulle göra. Nå, nås, sade hr Merard med en löjlig, pipig diskantstämrma, fru Merard får ge er några små lektioner, min unga dam.4 Det var ett beskedligt försök att afvända ett skarpt svar från hans äkta hälft, hvilket emellertid icke lyckades. Lektioner !4 sade fra Merard hes af harm, Det är ej mera modet att unga demer skola iotressera sig för hushållet. Det ör kanske emedan de ej bidraga något dertill.4 Catherine blef mycket ond öfver detta opåkallade anfall. Hon grep sig an och svarade i säker ton: Jag skall med nöje mottaga hvarje lärdom ni vill gifva mig.4 Men hon började redan tro att hon hade haft orätt, då hon önskade att hennes töttå-tete med sin man icke skulle blifva långvarig. Om det är svårt att visa sig road när man har tråkigt, är det ej heller lätt att lätsa om ingenting när man är sårad. Emellertid satte man sig till frukostbordet. Hr Mårard begärde en knappnål och fästade omsorgsfullt servetten öker bröstet. Fru Merard nyttjade obesväradt sin knif ömsom stt skära bröd, ömsom att äla med. Allting gick bra tills Toto, som i fjorton dagar varit utmärkt snäll, lifvad af mormors och morfars återkomst och möjligen också af ett . glas vin, som den gamla frun låtit honom ömma, jå en gång blef alldeles som han varit besatt, Han stack fingrarne i faten,