Aftonbladet – 11 oktober 1867, sida 2

SOEE EESEOL AES EEE ET ITE ITNE mn fjäderviska, med hvilken hen ifrigt aflammade möblerna, som han flyttade om och ordnade; dessemellan sprang han ut och n i köket för att personligen öfvervaka de anordninger som gjordes till det gamla parets emaitagarde. Kan icke jag göra något?? frågade Catherine biygt. PVa-t-en, men enfant?, sade Fontaine oeh kysste henne på pannan, jag har brådtom.?. Catherine visste väl att hon headej orätt deri, men hon kunde ej uthärda att se bonom sålunda sysselsatt. Hon tog sitt arbets och satte sig vid fönstret i matsalen för att invänta de främmande; bon satt der och tänkie på den dag, då grefvinzan de Trocy förde henne, en främling, till tröskeln af hennes blifvande hem. Slutligen kom Toto inspringande och förkunnade att morfar och mormor voro komna. Fontaine tog af sig sitt förkläde och skyndade ut i trädgården för att taga emot dem. Catherine stod i porten för ast välkomna! dem, litet blyg, men på det hela glad och med föresats att vara sin man och hans slägtingar till nöjes. Herr och fru Mårard voro vigtiga personer. De måste varsamt hjelpas ned från den lilla höga vagnen hvari de åkte, Fontaine och Justine hjelptes åt dermed, liksom med att bära in deras obetydliga packning. Men ehuru hennes kappsäck var liten, var fru Merard dock nätt och välklädd. Herz Mrard, som var en mycket, mycket fet garamal herre, var klädd i skor, sammelsmössa och rutiga. nigot korta byxor. Så forthan kom, tog han af sig rocken, helt obesväradt och nedsjönk flämtande i en stol nära fönet. Kom, mitt bj sade Fontaiue, gjrålande glad och tog Catherines hand. ?Min