Aftonbladet – 10 oktober 1867, sida 3

Bref till Lilly under en kanalresa), Af Lea. Slutligen tyckte jag mig — det var mot morgonen och allt i drömmen — se tvenne gestalter närma sig hvarandra, den ena kommande från Wenerns straud, den andra från den bördiga, skiftande lIsndsbygden, men brådtom hade båda: deras vida kläder fladdrade efter dem till följd at den hastiga gången; deras blickar lyste ef ifver; båda voro de smyckade med industriens frediiga at ributer, båda voro de hvarandra så lika, alldeles som tvillingssystrar; deras läppar logo, deras ögon glänste; xärmare och närmare hvarandra kommo de ständigt — ändtsigen öppnades deras armar till ett varmt, trofast famntag — bom! fartyget stod still; min dröm var sann — vi voro vid Töreboda. Du vet att detta är det ställe der jernvägen och keanallinien skära hvarsnn. Vi närmade oss alltså med stora steg det egentliga målet för min längtan, för min undran och förtjusning sedan barndomens dagar: Wettero. Som en förgård till denna trollkrets ligger sjön Wiken, med sina otaliga, trädbeklädda homar, sina mjnkt rundade blänande höjder. Detären helliten sagovexld, och desentom en verld, hvars Jyckliga genomgående lör vara förenadt med ganska många svårigheter, alldeles som i den verkliga, med den skilnad, att i denna hvarindivid har sin egen omsorg, uuder det att i den förra en fär tänks för alla. Till följd af detta senare förtröfliga arrangement sutto vi passagerare belt ivgna och ) Se A. B. n:r 229, 231—233, 235.