BYN BLAND BERGEN ). Roman af miss Thackeray. Öfversättning från engelskan. 4Jag hoppas att du aldrig skall begagna din näsduk till solfjäder4, sade han, då Reine beskref sina tramtidsdrömmar. Han medgaf inom sig ibland att hon hade rätti hvad hon sade. Han tyckte bäst om henne då han tänkte sig henne hemma på arrendegården, omgifven af sina talrika tjenare och sina husdjur. Der var hon alltid enkel och mild och omtänksam och jemn till lynnet, alltid sysselsatt, aldrig sjelfvisk, beständigt full af vänliga omsorger för andra. Efter det der sista utbrottet af häftighet, mötte hon honom med en Jjuf ödmjukhet och qvinlighet, som i högsta grad förtjusade honom och rörde hans bjerta. Aftonen innan han reste, då ban köm för ätt säga henne farväl, följde hon honom ut i porten och stod der en minut hos honom, seende upp, på honom med varma, rena blickar. tÖdet har gjort hvad det kunnat för att skilja oss ät, sade Reine smäleende, tgenom att lägga haf och land emellan oss. Men du skall komma tillbaka, skall du icke? Och jag skall vänta dig här. Jag frukter ingenting numera, Den nedgående solen belyste den gamla arrendegården, de skröpliga ladorna, Petitpåres blå blus och hvita lockar, der han satt på bänken, rökande sin aftonpipa; några kor med kliogaade klockor om bal4) So A. B. nr 193-195, 197—02M, 204—207, 211 -213. UT, AI, 223—226, 228, 229, 231—233 och 235.