FJORTONDE KAPITLET. Fru Fontaine i sitt eget hem. Då Catherine och hennes man fjorton dagar senare hemkommo från sin resa och i diligensen foro förbi slottet Tracy, voro de stora jerogriudarne låsta, alla fönsterluckor stängda, rullgardiser nedfällda, trädgårdsbänkar vända upp och ned. Catherine hade aldrig förut så tydligt tänkt sig att hon alcrig mera skulle återvända dit, utan till det lilla huset med de många balkongerna och väderflöjlarne. Det var somi historien om Rip Van Vinkle: hon hade verit borta bland elfvor och skogsrå i hundrade år. Alla dem hon kände och varit van att se, hade försvunnit. Dick var borta, de andra också ; till och med Cätherine George var försvunnen. Herr och fru Mran hade begifvit sig till sitt ?landtbus?, en möglig liten villa vid vägen till Bayeux, men Fontaine försäkrade af erfarenhet att de utan tvifvel skulle snart återkomma. Kanhända att den värde mären i sitt innersta bjerta sörjde öfver att hans tete-å-tete skulle så snart blifva störd,