Aftonbladet – 7 oktober 1867, sida 3

Kan jag vara till tjenst4, frågade artigt ilosofen. tJag tackar så mycket4, svarade min vän ch började att utveckla hundens resplan. Hsn, skulle nemligen fara åstad med samna, medan vi deremot måste stanna tör att nvänta en bekant från Mullsjö, med hvilken i sedermera skulle efter halfannan timma ortsätta färden till Göteborg. Filosofen skyndade ut, men återkom snart ör att fortsätta ett ämne, hvaröfver vijust lå tåget atannade samtalade som ifrigast. Och detta samtal varade ända till kort örrän konduktörens pipa ljöd till affärd. Då vitrade min vän, vänd till kandidaen: Man kan väl hoppas att hunden kom riktigt fram till Göteborg? Till Göteborg, utropade denne förvånad. Kors nej, min gud, han kom tiil Pahlköping .. O filosofi, filosofi! Det är möjligt att du för menniskor på rätta väger, men oskäliga djur som skola komma till sydvest, dem för du fill nordost — huru vill du försvara det? Lyckligtvis finnes att tillgå den rent prakiska telegrafen, och tack vare denna, rät. ades misstaget snart, men emellertid vill jag råda hvar och en resenär, som det roar ait studera filosofi eller filosofer, att lemna sin hund hemma, ty anvars vet han aldrig hvar denne kommer att bamna. Nå — vi skrattade allesammans rätt godt åt det lilla äfventyret, och vill du göra så med, står det dig fritt. Vi satte oss nu åter upp i kupån, denna ång utan filosofen, som hade andra vägar. för sig, och det är roligt ännu att tänka sig detta uvga vackra förhoppningsfulla ansigte. sådant jag minnes det, dä han lyftade på sin hvita mössa och helsade oss ett vänligt farväl. Jag önskade i den stunden af allt