Aftonbladet – 7 oktober 1867, sida 2

om hon i hela sitt lif varit van vid dess: draperier. Dick var både road och intres serad af sin bondflickas förvandling. Reine, jog skulle aldrig vågat förälska mig i dig, om jag först sett digi den de: kostymen, hviskade han i det ban passade på att få plats bredvid henne. 4Gör icke narr af mig, sade Reine, 45å bedröfligt det här är. Jag vet be stämdt att det är min tont som kokat ihor tet, fortfor Dick. De passa ju alldeles icke för hvarandra. Reine suckade. Ilia sammanvpassade äktenskap lyckas aldrig, sade hon med det sträfva tonfall hon ibland begagnade: eMen väl sammanpassade, frökenX, sade Dick gladt och vänligt, men tystnade hastigt. En sorgsen blick mötte hans; Cattherine vände sig om, lugn, men blek, och såg på honom. Dick, som alltid sade ut hvad han tänkte, började beklaga henne, utan att dock tå mycket lifliga svar af Reine, och småningom afstannpade deras samtalalldeles. Klockorna ringdes i ett kyrktorn och Catherine tyckte att de oupphörligt spelade Mendelsohns bröllopsmarseh. Den lilla brudskaran gick förbi några af de gamla trähusen, som ännu stå qvar i denna gamla stad, öfverlastade med balkonger och träsniderier och med blommor, förnämligast röda balsaminer, flammande mot de svarta väggarnes bakgrund. Catherine kom ihåg huru hon en gång drömde vaken om någor dylikt, då hon hörde Besmish spela bröllopsmarschen — det var som om denna dröm nu förverkligades. Kyrkan: St, Pierre står midt i en blomstergård, vid slutet af kajen, på ett ställe, der många gator mötas. Det var mycket