Aftonbladet – 7 oktober 1867, sida 2

FYN BLAND BERGEN ). Roman af miss Thackeray. Öfversättning från engelskan. Catherine gick i skuggan af berget utan att -veta eller ens bry sig om hvart det bar. Hon kom snart till den jemnade, krusade sanden, der den stigande floden nu svallade upp. Hon gick förbi byn, men ett litet stycke derifrån hörde hon ljudet af några röster, som talade högt öfver hennes hufvud — det var på terrassen i Föntaines trädgård. Men hon såg icke upp, tänkte ej på hvar hon var. Hon tortsatte sin vandring, men stannade snart framför en liten bäck af sjövaften, som strömmade in i en ränna i sanden. Catherine måste hoppa öfver den. Länge efteråt kor bon ihäg hvilken svår ansträngning det var henne både att tänka på och att taga det obetydliga språnget. Men hon gjorde det och kom med lätthet öfver bäcken, och det var i detta ögonblick, som någon sprang fram till henne och med många utrop af glädje och förtjusning slog båda armarne kring hennes if. Det ver Toto, som med sin Jäspande barnaröst utbrast: SDet var jag, som först såg er från lustbuset: Pappa gaf mig lof, och så sprang jag hit. Gossen höll sig änn fast vid hennes klädning, då Fontaine sjelf visade sig, klädd i toffior och med en tidniog i handen. Hen skyndade emot henne. Amnade ni er verkligen till oss, chere ) Se A. B. nr 193—195, 197—2M4, 204—207, nn 27, 29, 223—226, 228, 229, 231 och