Aftonbladet – 4 oktober 1867, sida 3

Rättegångsoch Polissaker. Laurellska mordet. Med mörderskan Margaretha Larsson och hennes medbrottsling, guldsmedsgesällen Friberg, hölls i dag ånyo polisförhör, dervid voro närvarande deras båda barn, uppföljda till poliskammaren utaf sin vårderska tillsvidare, oftanämnda hustru Jonsson. Margaretha Larsson, förut ångerfull, föll vid åsynen af barnen i häftig gråt; och, då hon fick sätta sig, tog hon den minsta gossen i knä, tryckande honom hårdt intill sig och smekande honom ömt, hvilket gossen jollrande besvarade. På polismästarens fråga till Friberg, om icke detta kunde röra honom, svarade Friberg, som denna gång var särdeles hårdnackad, tvärt nej. Äldsta gossen hördes om det förhållande att Friberg skulle, såsom Margareta Larsson uppgifvit, på torsdags middagen eller samma dag mordet var begånget frågat Larsson, i barnens närvaro, om för menande dermed den mördade, ?skrek bra?; gossen hade icke hört sjelfva frågan, men af vanlig barpslig nyfikenhet sport: hvad sade pappa? hvarpå Friberg svarat: tyst, gosse! allting skall du ha reda på.? Sagda förhållande sade sig gossen väl minnas, men han kunde icke erinra sig om det passerat på morgonen eller middagen. Friberg, som icke kunde neka för att ha vid middagstiden nämnde dag gjort en fråga, påstod fräckt att den endast rörde de vid mordtillfället af Larsson stulna sakerna, dem hon, efter hans vidhållna förevändning, skulle sagt sig hittat på Johannis kyrkogård, och på hvilka han skulle söka skaffa penningar. Äfvenledes bestred Friberg, att vid ett tillfälle i somras, då han varit så oregerlig, att polis måst efterskickas, och hvarom nu öfverkonstapeln Wallöf hördes, ha menat något med sitt hot att ?märka? Larsson eller hennes andre älskare, på hvilken han varit svartsjuk. En rakknif och den der dolken, som Friberg begagnat i sitt arbete och nu gaf benämningen skafvare7, hade då tagits ifrån honom. Margareta Larsson, utaf polisnitstaren uppmanad att åter försöka inverka på Friberg till erkännande af delaktigheten i brottet, vände sig i det hänseendet gråtande och bönfallande till honom; men han slog emot henne med händerna och sade sig icke ha något i det fallet att bekänna samt yttrade, seende åter på polismästaren: hon vill välta skulden på mig, för att få mig i samma elände, som hon är.? De tilltalade fingo nu återgå till häktet hvarvid Friberg tog ett, som det tycktes, hyckladt farväl af gossarne. Margaretha Larssons afked. af dem var deremot verkligen rörande att åse. — Upphittade kläder. Under loppet af onsdagen upphittades på stranden af Rörstrandssjön, i närheten saf badsumpen, rock, byxor, skjorta och ndra. klädespersedlar efter en omkring 12 års vammal gosse. Om egaren till kläderna gått i jön, eller af hvad orsak plaggen kommit på stranden är icke kändt; de äro emellertid inlemsade på poliskammarens magasin och komma utt upplysas, — Sjelfmord. Uti tisdagens nummer af tidningen omnämndes under förestående rubrik att n okänd mansperson samma dag på middagen kjutit sig ä en vid Röda Bodarne liggande hökuta, efter att ha derstädes blifvit gripen såsom nbrottstjuf. Det har sedermera blifvit kunnigt te tjufven och sjelfmördaren varit i lifstiden för ndra resan stöld straffade mureriarbetaren Carl chrenfrid Holmgren, hvilken den 28 nästl. Aug. rigafs. från Långholmen, efter derstädes utstånlet tre års straffarbete. — Olyckshändelse. Förliden tisdags e. m. tillrog sig på den för sammanbindningsbanan ge. om Stockholm uppförda provisionella bron från liddarholmen till Röda Bodarne, att en jernägsarbetare, vid namn P. A. Svensson, kom i ägen för en grusvagn och föll i sjön samt stötte ig under fallet så illa, att han ögonblickligen fled. Vid det om saken hållna förberedande olisförhöret ha de som framskjutet vagnen uppifvit, att de tillropat Svensson att akta sig, men tt han icke eller Åtminstone för sent åtlydt varingen.