Aftonbladet – 4 oktober 1867, sida 2

till en del af knappt medvetna samvetsqval — smälte Reines Berta af medlidande då hon tänkte på sin vän och instinktlikt förstod hennes bjertas historia. Hvarför gör du mig så många frågor om fröken George?? sade Dick slutligen. Stackars barn, hon förtjenade ett bättre öde.? ToretE KAPITLET, De nyförlofvade. Ea gång, långt efter denna tid, då Catherine telade med Reine om sin förlofning, eade hon: : Ack, Reine, du kan icke föreställa dig, uvad det vill säga att vara rädd, såsom jag var det. Jag blygs då jag tänker på min feghet och brist på förtröstran; och dock vet jag ej, ifall denna tid skulle komma åter, om jag icke ännu en gång skulle vara lika svag i min dåraktiga, syndiga längtan efter en inbillad säker tillflykt.? Men detta var mänga, långa år sednare, då Catherine såg sig tillbaka, som i en dröm, på den underliga, osäkra, för henne knappast verkliga tid, som föregått hennes giftermål. Det var sådan brådska och förvirring, sådant kommande och gående, att hon knappt visste om hon drömde eller var vaken; hon tyckte det var som att se i ett kaleidoskop, der lifvets vanliga, välbekanta färger och former blandat sig tillhopa i nya sammansättniogar och mönster. Catherine hade betraktat det med likgiltighet och utan att begripa dei. Hon hade tagit det afgörande steget, hon skulle företaga vandrinsen genom labyrinten, hon hade icke mod att gå tillbaka. Det hade icke sparats på samtal och länga förklaringar, som ingening förklarade, och vacklande bestämmel-l: ser, gom äfgjorde hennes öde lika säkert!: