Förslag lill föreningsakt mellan Sverge och Norge, utarbetadt af den komite K. M:t den 6 Febr. 1865 förordnat. 1. Om föreningen. 1. Konungarikena Sverge och Norge, af hvilka hvartdera förblifver ett fritt, odelbart och sjelfständigt rike, skola vara oupplösligen förenade under en konung med inbördes jemlikhet och sidoordnad ställning, på sätt denna föreningsakt närmare bestämmer. 2. Krig och fred äro städse för rikena gemensamma. Genom anfall eller förolämpning emot det ena förnärmas äfven det andra. Vid förhandling med främmande makt, äfven om föremålet angår endast det ena af rikena, uppträder konungen alltid i egenskap af bägges gemensamma regent. I. Om konungen, konpunpgahuset och tronföljden. . 3. Konungens person och majestät skall hållas i helgå, Han må hvarken lastas eller åtalas. 4. Konungen skall alltid bekänna sig till den rena Evangeliskt-Lutherska läran, sådan som den uti den oförändrade Augsburgiska bekännel. sen antagen och förklarad är. I denna lära skola också alla till de förenade rikenas troner arfsberättigade prinsar uppfödas. 4 5. Konungen är myndig vid fyllda aderton år. Lag samma vare för närmaste tronföljaren. så ack för hvarje annan till tronerna arfsberätugad prins, som till regent eller till ordförande i regentskap eller regering förordnad ell:r vald varder. Den eller de, som föra regeringen under det konungen är omyndig, skola utöfva förmynderskapet för honom, samt förordna och draga försorg om hans updfostran. Såväl omyndig konung som omyndige tronberättigade prinsar skola uppfostras inom de förenade rikena och undervisas i bägge rikenas språk. 6. Konungen har fortfarande sitt residens i Sverges hufvudstad, men skall -någon tid hvarje år uppehålla sig i Norge, om ej vigtiga hinder möta. 7. Utan samtycke af de förenade rikenas nationalrepresentationer må konungen icke bli regent i främmande stat. p 8. Konungen allena eger att N till konungamakten hörar? oesluta i alla på sätt denna förenir -ue regeringsärenden, grundlagar före -ssakt och rikenas särskilda hans råde: — -oskrifva. Ansvarigheten åligge .svare, som af honom utnämnas. ov. Hvad i 8 är stadgadt må ej i något af rikena utgöra hinder derför att i öfverensstämmelse med dess grundlag särskild regering anordnas för sådana inre angelägenheter, som al konungen bestämmas och ej äro att hänföra till dem, hvarom i 15 mom. 1 eller 2 förmäles. Går konungen i fält, kan han med bägge na tionalrepresenvationernas samtycke förordna en gemensam regering för sådana angelägenheter. som genom instruktion närmare bestämmas. s 10. Konungamakten är ärftlig. Arfsföljden är rätt nedstigande, lineal och agnatisk, sådan som den finnes bestämd i den af Sverges rikes ständer beslutade och af konungen antagna successionsordningen af den 26 September 1810 SS 1 och 3. Rätt till tronföljden tillkommer endas: den, som är född i lagligt, med vigsel fullkom. nadt äktenskap. Ibland de arfsberättigade räk. nas äfven den ofödde, som genast intager sit tillbörliga rum i arfsföljden, så snart han efte fadrens död födes till verlden. 11. När en till de förenade rikenas tronei arfsberättigad prins blifvit född, skall hans fö delsetid och namn gifvas först inträffande riks dag i Sverge och storting i Norge tillkänna, sam! i deras protokoll antecknas. 12. 1. Prins af det kongl. huset må ej utar samtycke af kopungen och de: förenade rikena: nationalrepresentationer blifva regent i främnan de stat. Sker det ändock skola han och all: hans efterkommande, födde och ofödde, vara frår rätt till tronföljden uteslutn. 2. Prins, som a) icke bekänner sig till den rena Evangeliskt Lutherska läran, sådan som den i den oför drade Augsburgiska bekännelsen antager och förklarad är, eller någonsin från denn: till annan lära öfvergått; eller 5) utan konungens tillåtelse går i främmande