Aftonbladet – 2 oktober 1867, sida 3

askar, stadsbud med paketer. Omfamningar och handtryckningar, slammer af kaffekoppar, bugniogar och frampande på damernas släp, ögonspråk och gäspningar, förmaniagar och kyssar och slutligen, som ett svärdshugg på den gordiska knuten, signal med ringklockan. : I en blink är scenen förändrad. En tillämnad kyss kommer på indragningsstat, en blick blir half i stället för full, en suck dödfödd, en omfamning förvandlad till en stöt j ryggen: alla rusa ut mot den öppnade dörren, ens biljett blir vederbörligen märkt och man sjelf inskuffad och så sät:er sig denna pya Pormen länge? småningom i rörelse. Annu nägra nickniogar, några hviftaingar med hand och näsduk och man är ur hvarandras åsyn. Då, om man är nog lycklig att endast vara stadd, på lustresa, börjar man denna genom att granska sina reskamraters utseende. Du vet att en tredje klassens kupt innehåller flera afdelningar, vanligen förenade genom en fri midtelpassage. I vår afdelning befann sig en väl bibehållen fast temligen korpulent fru af obestämd ålder. Den svaria stupande hatten föll ned öfver hennes anlete som en nattlig sky öfver fullmånen. Men stjernorna — hennes välvilliga ögon — skymdes ej för det. De tindrade ganska klart mot hennes vis å vis, att döma af utseendet en hederlig landtjunkare, för tillfället särdeles lifvad efter en af hans vänner i hufvudstaden för honom tillställd frukost. Se så, farväl nu med hela subberten?, utlät sig resenären i det han uppdrog gin snysdosa och tog sig en pris. ?Fen så tretliga pojkar i alla fall och en