Aftonbladet – 1 oktober 1867, sida 3

I senare med faror inom landet. slöt sig för det senare och gaf befallnir Jatt arrestera generalen, som hade för afsi; jatt gå öfver gränsen. Såsom jag hör fö lsiggick arresteringen med allt en sådan ma tillkommande undseende. En general oc Jen gensdarmöfverste begåfvo sig till hono och uppmanade honom i lagens namn a afstå från att gå till Rom. Då han vä rade att lyda regeringens befallniag, til ka nagafs för honom, att han hade attans sig såsv.n fånge. Han fördes till jernbana och derifrän Med ett extratåg genom FI träffade kl. 11 f. m. me rens, der han 1. tt . generalen, öfversten vc? a ade kn binieri, till Alessandria, Oaribaldi ska sett glad ut. NORD-AMERIKA. 2 Presidenten Johnson fortgår envist, tv. att låta hejda sig af några betänkligheter på den med krigsministern Stantons afsätt ning beträdda banan. ?Utom Sheridan, skrif. ver en korrespondent från Newyork til Kölnische Zeitung, har nu äfven, genera Siekles i Charleston blifvit entledigad från sitt befäl, och dernäst kommer: turen till den för negrernas skydd upprättade s. k. PFreemans Board?, som länge varit rebell. vännerna en nagel i ögat, samt till generaleauditören Holt, ja, sjelfva kabinettet hotas dagligen med afsked, för att få det så myc. ket medgörligare. BSeward kallas, till tack för sin underdånighet, af presidentens orgaver aldrig annat än the oldman?, hvilket, fritt öfversatt, betyder ?den gamia äsnan?, Tills vidare tolereras han dock, ehuru Johnson och hans vänner af hjertat hata honom och trots hans senaste förvandliogar ej tro honom mer än jemnt. Hvilken olycka för maunens rykte, att han ej föll med Lincola! Nu är han blott en ruin som trampas i stoftet af Johnsons seider. De öfriga ministrarne, med undantag af MCulloch, äro rena nollor och komma knappt med i räkningen. Saken vore komisk, om den ej vore så ytterst allvarsam. Grant är nu föga mer än ett viljelöst verrtyg i Johnsons händer och verkställer hans befallningar, trots all motsträfvighet i början. Rådlös och hällningslös vacklar han af och an och kan på detta sätt naturligtvis ej vara någondera sidan till behag; till och med utan att vilja det, blir han ett blindt redskap för en emot hans personliga och politiska vänner riktad politik. Inför en härdnackad och egensinnig karakter komma sådana vecklande naturer alltid till korta; de drifvas från den ena defensiva ställningen till den andra tills de slutligen ej ba någon annan utväg öppen, än att uppgifva till och med skenet af all egen vilja eller modfällda och hatade draga sig tillbaka från alla offentliga angelägenheter. Grant skall sannolikt välja det senare alternativet, då han är en ärlig man och fiende till all politisk dubbelhet; men sitt hittills åtnjuta anseende och sina utsigter på presidentsplatsen måste han redan nu anse som förverkade. Jag anser det för en stor lycka för landet, att Grants föreslående till presidentkandidat nu ej mera kommer i fråga, ty han skulle på sin höjd endast ha tjenat till skylt för några ärelystna politiker. I Hvita huset äro nu Buchanans gamla vänner allsmäktiga. I spetsen för dem står Jeremias Black från Pennsylvanien, en a; de värsta anhängare af den gamla störtade slafherrdynastien, densamme som under Buchanan var Attorney general och slutlisen statssekreterare, och i denna sin offisiella egenskap förklarade att presidenten pj hade någon konstitutionel befogenhet att jväfva det då nyss utbrutna upproret i sin in linda. Nu förklarar han naturligtvis kongressens lagar för inkonstitutionella och illstyrser att spränga henne. Tom Floence, en annan gammel bekant till Johnjon, delar med den förre hans ynnest, och ch nägra eg eller ränklystna öfver. öpare, såsom Robert Walker och Mont;omery Blair, Lincolns förste postmästare, öra taffelrunden fulltalig. Dagligen komma ill Washington deputationer af demokrater Om uppmana till kraftåtgärder mot konsressen, och tills vidare anhålla om afsättning af de få återstående republikanska emetsmännen. Johnson villfar så mycket van förmår detas önskningar, men sjelf vill han gå ännu längre, hans bewödåsde går it på att göra kongressen maktlös. Åman nar ban tio veckor på sig innan den åter ammanträder, och denna tid skall begagnas ör att om möjligt i första rummet omkulltörta rekonstrukiionslagen, Det är ettstatstreck i bästa form som Johnson tillämnar, nen lyckligtvis finnes ej här i landet nägon rm som kunde vara honom bebjelplig. Jet visar sig nu huru korttänkt kongressen iandlade då den, med en så konsiderationsös fiende i sin rygg, ajournerade sig på wela fem månaderna, utan att en gång ge iom en permanent komitå ha sörjt för sitt igonblickliga återinkallande i händelse af ,ehof. Allt hvad Johnson hittills gjort är lock endast förpoststrider; men hans den 7 denna månad utfärdade amnesti-proklamaion lägger målet för havs politik klart i lagen äfv.n för dem som i Stantons och de n sshaglige generelernas afsättning endast ågo en underordnad personfråga. Denna kt benådar icke blott nästan alla rebeller — ndast sådana som förut aflagt trohetsed till förenta Btåterna äro uteslutna, liksom de fficerare i rebellarmån som inneha högre än rigadgenerals, och skeppskaptensrang, samt ebellionens representanter i kongressen och itlandet — utan han ignorerar äfven alla ongresslagar och återinsätter de sålunda enädede i åtnjutandet af alla deras fordna ättigheter med undantag endast af deras ganderätt till slafvar. Kongressen hade örbehållit sig att genom en majoritet af vå tredjedelar af hvartdera huset upphäfva len rebellerna; disqualifikation som hon eslutit, men förklarat alla på detta sätt lisqvalificerade för icke valberättigade och cke valbara och till och med förbjudit att vå grund af någon benådning eller amnesti tf den verkställande makten uppföra någon vallängderna eller låta någon rösta som itan en såden benådning dertill ej var beättigad. Johnson sätter sålunda sin vilja fver folkets konstitutionella lagstiftande nakt; han förklerar kongressens lagar för giltiga och cverksamma, utan att ens kunna iberopa ett jota i kosstitutionen till stöd ör sin usurpation. Presidentens benåd