Aftonbladet – 1 oktober 1867, sida 3

Bref från Norrbotten. (Från Aftonbladets korrespondent.) Lule den 23 Sept. Våra brödbekymmer äro redan bebjertans värda. I Lule finnes för närvarande ick en matk mjöl att köpa. När detta skerp det färska trädet, hvad skall då icke sk på det torra? När en sådan brist kan upp stå på den tid, då sjöfarten är öppen oci kommunikationerna obehindrade, hvad hi vi att vänta under vintern och våren? Vär köpmän våga icke för sitt sjelfbestånd hem taga några större partier. Sjelfrva måste de betala varan, men då landtbefolkningen nä stan utan undantag saknar penningar at förskaffa sig den, och dessutom häftar gammal skuld till köpmannen, huru kar man ifrågasätta, att denne senare skall be lasta sig med varor, sor: antiogen måste ligga magasinerade eller utlemnas på kredit. Bättre då att handeln för en tid upphör. Men folket — hvem skall förse det med det allra nödvändigaste? Det bidrag, som kan erhållas genom tillvaratagande och tillgodogörande af svampar, mossor, laf m. m,, utgör väl till någon liten del en hjelp, men att det skall vara tillräckligt för flera tusen menniskor under en vinter af åtminstone sju månader, torde ingen kunna ifrågasätta. Och dock skola dessa menniskor lefva. Sannerligen små medel bär förslå, utan endast en kraftig mellankomst från det all. männas sida. Måtte blott detta räcka till för det ögonblickliga behofvets tillfredsställande! Såsom bevis på att fördomen mot svamparnes användande till föda i dessa bistra tider måste maka ät sig, må anföras, att på sockenstämman i Oijebyn i Pite socken för några dagar sedan beslöts, att socknens samtlige skollärare i fredags skulle sammankomma i skolhuset för att af telegrafkommissarien Risgius undervisas om svampar, och att ur sockenkassan skulle utbetalas en belöning af 15 rdr åt den skollärare, som visat sig nitisk att bibringa skolbarnen kännedom om ätliga svampar, samt att bönderna sjelfva borde med exempel och föredöme föregå de fattigare i att använda svamp, hvarjemte hvar och en egde att till br Ringius vända sig för att erhålla undervisning derom. Vi tillåta oss anföra hr Ringii egaa ord om sammanträdet i skolhuset; de lyda sålunda: Socknens skolärare till antal af åtta voro tillstädes jemte några andra personer; de medhade en del svamp af olika slag; jag genomgick med lem och anvisade dem kännemärken, samt gaf dem noggrann kännedom om att urskilja de för orten vigtigaste sorter. Vi illagade sedan och förtärde en ganska god mnrättniog, forst anrättande dem på fattignans vis utan annan tillsats än salt och ratten eller blott salt, sedan finare, stekt i mör med sait och peppar. De voro alla otresserade och funno anrättningarne välmakande; ett par qvinnor deremot kunde ndast med: största svårighet förmås att maka ett par bitar af de i smör stekta.