Aftonbladet – 30 september 1867, sida 2

STOCKHOLM den 30 Sopt. I Sverge har man ännu ingenting försport om innehållet af det nya förslag till föreningsakt, som blifvit utarbetad af unionskomitn, och man motser med spändt intresee dess offentliggörande. Emellertid har utgifvaren af norska ?Almuevennen? erhållit — efter hvad han tror — tillförlitlig underrättelse om några bland de vigtigaste bestämmelser, som finnas i nämnde förslag och har i nämnde folktidskrifts bihang Adressebladet? lemnat en kort redogörelse för hvad han i sådant hänseende erfarit. Utan att alltför mycket bygga på dessa underrättelsers fullkomliga tilliörlitlighet, anse vi oss dock böra i korthet redogöra för desamma. Bestämmelsen om konungaval skall vara förändrad på sådant sätt, att 80 riksdagsmän och 80 storthingsmän tillsammans skola välja en konudg, en regent eller ett regentskap, när så behöfves. Enligt nu gällande bestämmelser skola riksdagen och storthinget välja särskildt hvar för sig och först i händelse valet icke skulle falla på samma person, skall det förrättas i Carlstad af två förenade komitåer, bestående af 36 ledamöter från hvartdera riket. I bestämmelsen i norska Grundlovens 25, att Norges trupper och roddflottilj icke fö användas till angreppskrig utan storthingets samtycke, skall unionskomitån föreslagit den förändring, att de medel, som riksdag och storthing kunna bevilja till oförutsedda krigseventualiteter, icke få af konungen användas till annat än afvärjande af fiendtligt anfall. Unionella saker af vigt afgöras nu i en sammansatt konselj af 10 svenska och 3 norska statsråd. Häri är den förändring föreslagen, att sådana saker skola afgöras i ett unionelt statsråd, sammansatt af lika många ledamöter från hvartdera riket ochi hvilket svenska utrikesministern intager främsta rummet. Den nya föreningsakten skall begynna med den förklaringen, att båda rikena skola hafvs full ejelfständighet, lika berättigande och sidoordnad ställning. ?A dressebladets? uppsats slutar med föl. jande ord: Förhåller det sig riktigt med hvad häl ofvan är meddeladt angående de af unions komiten fattade beslut, så har man förmod: ligen både i Sverge och Norge anledning att vara belåten med unionskomitens verk samhet. Det är en mycket svår sak at komma till enighet i så vigtiga ämnen sow de, om hvilka här är fråga, och det fordra både erfarenhet, skarpsinnighet och karak tersfasthet, för att fräffa det rätta och ickt gå för långt på någondera sidan. Unde det man noga måste vaka öfver, att natio nerna icke lida någon brist på sina rättig heter, sitt oberoende och sitt anseende, si är det å andra sidan nödvändigt, så vidt förhållandet mellan rikena icke skall fort fara att vara lika obestämdt och vackland som hittills, att man gör ömsesidiga med gifvanden, så att båda parterna kunna närms sig hvarandra och förenas på en pankt til gemensam fördel och nytta. Huruvida uni onskomitn lyckats i alla delar på tillfreds ställande sätt lösa sin svära uppgift, skall förs visa siz, då dess arbete blir offentliggjord och underkastadt en grundlig diskussion, si väl i pressen som af riksdag och storthing Så mycket tro vi dock att man kan säga att dess ledamöter höra till de två nationer nas bästa och dugligaste män och ingen ka betvifla, att de varit lifvade af önskan at bidraga till befrämjande af rikenas bäst genom att stärka föreniogsbandet mellan d två brödrafolken.?