Aftonbladet – 27 september 1867, sida 2

samtal. För Marthe var hon en själ, som skulle frälsas, för grefvinnan ett problem att lösa, en sak, som man på bästa möjliga sätt skulle göra sig af med, för mr Fontaine, som hänfördes af sina känslor till byggande af idel nya luftslott, var Catherine, utan att ana det, en af de många tänkbara madeames Fontaines, som funnos, och utan tvifvel en af de vackraste och mest intagande af dem alla. Det fanns blott en enda motvigt mot all denna älskvärdhet och bildning; det var den olyckliga frågan om hemgiften. Efter frukosten försvunno alla i olika riktningar. Barnen och miss George begåfvo sig till grefvinnan de Tracys sängkammare, der hon bedt att de skulle tillbringa förmiddagarne. Det var ett trefligt rum, mö bleradt i kejsartidens emak med byråar och bord af med brons inlagdt arbete, på hvilka bonbonnigres och karaffinbrickor och ställningar för socker och vatten, voro anordnade. En lagerkrönt klocka stod på kaminen, öfver hvilken, nätt infattadt i glas och ram, syntes framlidne grefve de Tracys silhouett, hårlock och hederslegionskors. Barnen sutto flitigt och stilla vid sina lexor. Catherines klara ögon vandrade upp och ned rummet och ut öfver trädgårdarne och de åga uthusens vinlöfklädda tak. Det var yst och soligt i trädgården, och genom det öppna fönstret kom en doft af mogen frukt. lugorna surrade i solskenet och blommorna yste. Hastigt kom ett smärtsamt minne i Jatherines tankar — det var ju i dag en vecka sedan hon tagit afsked af Rosy och fotty och Dick. De tre namnen följdes tid åt i hennes tankar. Det var da en el vecka sedan den dag, då hon sade hoiom ett hastigt farväl, omgifven af så många ikgiltiga personer...... Hon kunde ej utärda att tänka derpå, tyckte hop, då hon