Aftonbladet – 27 september 1867, sida 2

genting, voro för hennes olyckliga värdinng tecken till annalkande bjelp. Grefvinnan de Tracy utstakade tvenne menniskors framtic lika obekymradt, som hon utvalde band til! sin mössa. Der hon nu satt öfverst vid bord tycktes hon vara allestädes närvarande, talade, gjorde upp planer, såg allt, var upp. märksam mot alla, skar och delade ut kal! kyckliog och framtida öden, med lika beundransvärd hastighet och säkerhet. Baptiste, bär det der fatet med kyckling till grefven. Marthe — jag vet det ej är värdt att bjuda dig deraf. Herr mären före. drager måhända omelett?X Detta var den första fredag Catherine tillbragt på Tracy och hon såg med en viss oro att det blott serverades omelett och stekt fisk och potaies. Emellertid fanns det också koteletter och kyckling, hvaråt hon, i sin egenskap af protestant, ansåg sig böra öra all heder. Grefven åt också kött. ans mors trosbekännelse var, så att säga, beslägtad med amfibierna, ty ibland föredrog hon fisk, ibland kött, alltefter som det föll henne in. Hon var naturligtvis uppfostrad i den protestantiska läran, men hon följde med sin familj i messan och fastade om fredagarne, då Ernestine och Marthe voro hos henne. Madame de Tracy, måre, som de kallade grefvens farmoder, hade en Sdispensation eller tillåtelse att för sjuklighets skull äfven om fredagarne äta kött. Catherine tyckte nästav att det var en missräkning att se dem alla helt lugnt peppra och salta på de väl tillredda lätta rätterna och låta sig dem väl smaka. Detta såg icke arligt ut alls och tant Farebrothers varingar syntes ha varit alldeles öfverflödiga. Fontaine, som ytterst noga följde sin relisions föreskrifter, förstod emellertid att göra n ypperlig måltid af hvad som tilläts ho