Aftonbladet – 26 september 1867, sida 2

Stackars Reine! Stackars Petitpere! Ha satt helt oskyldigt och mycket ifrig och höl tal i skänksalen på Gyllene Solen. Det be höfdes mycket litet af Pelottiers cider fö att gamle Chretien egkulle se verlden i er annan dager än förut. Alla skrattade å honom, då hav mycket allvarsamt erbjöt sin sondotter till hustru åt en annan gam mal man i blus, som satt vid samma bord ?Du skall få henne7, sade han, ?me( sina hundradefemtiotusen livres i ränta Min vän, Barbeau, hon är din.? Mycken tack, mon ami?, sade Barbea och slog knytnäfven i bordet. ?Och hvad skall madame Barbeau säg: om den saken?? sade en bondqvinna, son satt vid ett annat bord och flinande såg sig om. Barbeau såg brydd ut. ?Min hustru? sade han. Fader Chr6tien åtager sig allt sammans. Skål för honow!? Det var i detta ögonblick buteljen hastigt rycktes ur stackars gamle Chrefiens darrande hand och Reine, blek och med svarta, blixtrande ögon tog honom i armen och med fast hand ledde honom derifrån. Kom?, sade hon, med en vredgad blick på sällskepet i Pelottiers skänkrum, der alla skrattade och logo åt den pratsamme gamle mannen, som hon nu ledde tillbaka till Tracy. Han följde henne med ojemna steg och utan ut säga ett ord; han kände henne alltför väl för att under dylika omständigheter försöka börja ett samtal. Reine yttrade ej eller ett ord under hemvägen; blott en sång undslapp henne en haliqväfd klagan. just som de gingo förbi kyrkan mötte de ter hela sällskapet från slottet — grefve Jean och hans hustru och hans hustrus bror ch syster och alla tre barnen. Gamle Chretien bugade sig djupt, men