Aftonbladet – 25 september 1867, sida 3

-derkastad en serie experimenter, hvilka gif vit resuitater, mycket olika emot hvad ve derbörande hade förväntat. Helt och hål let kullkastade äro artillerikaptenen Nobel :beräkvingar, enligt hvilka denna amerikan ska kanon ej vore istånd att på långa hål träffa fienden, och icke skulle kunna gifv: sin kolossala kula större urbastighet än 107( fot i sekunden, hvarföre denna kula ickt kunde genomtränga en skeppssida beklädc il med 4! tums pansarplåt, äfven om kanon I mynningen vidrörde skeppssidan?. Förgäf ves uppträdde häremot vägra enstaka oppo i nenter, och varnade för att blindt tro på dy. Ilika den engelska nationalfåfängan väl smakliga beräkningar. De frambhöllo, at den amerikanska 15-tumskanonen tillkom under ett brinnande krig, då tiden ej medgaf några fullständiga försökskjutningar, I hvarföre försigtigheten fordrade, att de reglementerade laddningarne för den nya ka nonen ej blefvo få stora fom en noggrann I profskjutning skulle kuvna hafva medgifvit: I men att efter kriget hade amerikanarne med I samma kanon skott efter skott genomskju)tit 8-tums pansarplåt af den bästa engelska och franska tillverkning, begagnat 100 skåli punds laddning och uppnått 1500 fots urastighet. Evgelska artilleristerna och större delen af engelska tidningspressen, företrädesvis militärjournalerne, vidblefvo att 15tums kanonen var af intet värde. Omsider upptogs frågan i engelska parlamentet, som ofta nödgats taga initiativet i militära reformer, hvarvid komitn som bestämde öfver det engelska artilleriet, blef af några parlamentsledamöter temligen hårdhändt angripen. Följden härsf blef, att komiån införskref en amerikansk kanon, för att medelst verklig skjutning utröna, huruvida de beräkningar, som af dess sekreterare, kapten Nobel blifvit uppställda, voro sanna eller icke... De första skjutförsöken skedde ej mot pansartafla, utan afsedde endast att utröna rekylen; kulans urhastighet m. m. Med endast 50 skälpunds laddning engelskt krut, samt med 60 skålpund: betydligt svagare fmerikanskt krut uppgick kulans urhastiget till mer än 1200 fot, i stället för 1070, som kapten Nobel beräknat. Nästa försök gällde en pansartafla beklädd med en åtta tum tjock pensarplår, Vid detta försök togs icke det starka krut, sombegagnas tillförsökskjutningarne-med do evgelska refflade kanonerna, utan det nyssnämnda syagare amerikanska krutet, hvilket enligt Times artillerikorrespoudent för den 12 i denna månaden, icke var så kalladt Mammothkrut?, och icke heller det finkorniga och starkare för amerikanska flottan-reglementerade krutet n:r 7, uten en storkornig mellansort. Med 60 skålpundsladdning af detta krut skjöts trenne skott emot taflan. De tvenne första kulorna, som voro af tackjern och gjutna i sand, ej i coquille, -bräcktes mot toflan och gjorde blott några tums intryck; men stålkulan, oaktadt dess uthastighet med det svaga krutet endast blef 1134 fot, inträngde åtta och tvätiondels tum i taflan och gjorde således ett hål i den åtia tums tjocka pansarplåten. ) Hade nu laddningen varit af den beskaftienhet att urhastigheten blifvit 1400 fot i stället för 1134, är det föga tvifvelaktigt att den kolossala kulan gått tvärsigenom pansartaflan med backning och allt. Attdenna urhastighet ken ernås bevisades vid det tredje skjutförsöket då kanofens pörtee och styrka pröfvades. Ny begagnades 100 skålpunds laddbing och 329 elevation, ock meden urhastighet af 1538 fot fög-den 460:pundiga kulan 22,800 fot. ÅA kanonen syntes icke någon skada. Efter dessa försök har engelska tidningspressen betydligt nedstämdt tonen. Så skrifver engelska militärjournalen Army and Navy Gazette för den 14. dennes: ?Amerikenska 15-turmas kanonen har nu blifvit bjuden på sinsrätta dosis krut, har ätt ett fullt mål af, 100skålp. och har smält avrättningen utan illamående. Den redogörelse, vi på annat ställe meddela, nnehåller detsljerua, och resultaternå är att 5-tums kanonen skulle åtminstone på korare afstånd glå hål, och detta stort, på hvilset som helst af Englands: nuvarande panarfartyg. Vår store tidnings (Times) artilerikorrespondeuts förr 8å högljudda ton om len vanmäktige Rodmans-kanonen, har puj aktat sina rop. Val slår han fortfarande ina skyddande vingar ötver vår 9-tums reffade kanon, och så göra äfven vi; men visst ir att den Rodmsnska jätten, trots allt vad man mot honom anmärkt, ändock vi at stor kraft, och vi bekäpna att om vi unlantaga skjutnipg mot pansarsidor och förerädesvisafse rikochette-skjutning, bombarlement m. m., så är 15-tums bomben fylld ned en lämplig qvantitet krut och slungad : engelska mil, en vida obehagligare och näktigare projektil än en förlängd bomb rån vår 9I-tums refflade kanon. Kapten lobels teorier hafva icke befunnits så hållara som denmissaktade ?jetnklumpen med ål i?. . Men huru stora 15-tums: kanonens örtjenster än äro, medför den doek olägeneter, hvilka äro nog för oss att icke antaa censamma. Amerikanarne äro nöjda med tt artilleri, och så äro vi med vårt.? tr vr -EE rn nöt sö ss ör en rt tr ss TM HR CT n:35 Hm UTRIKES