Aftonbladet – 24 september 1867, sida 2

HIVURBIVLINL CK 42 SOPb Preussens politik och det Bismarckska cirkuläret. (Från Aftonbladets korrespondent.) Berlin den 21 Sept. Veckans politiska händelser inskränka sig till grefve Bismarcks cirkulär af den 7 Sept. och det adressförelag, som nationalpartiet inlemnat till riksdagen. Cirkuläret af den 7 Sept. tyckes endast ha varit adresseradt till de preussiska agenterna hos hofven i Karlsruhe, Stuttgart, Darmstadt och Munchen. Franska regeringen torde icke ha haft någon kännedom derom, och det är begripligt, at den offentlighet, som gifvits åt denna vigtiga depesch och hvilken sannolikt icke är ett slumpens verk, måste ha förorsakat någon öfverraskning i Paris. Jag behöfver icke säga, att det intryck cirkuläret gjort i Berlin och i Tyskland har varit mycket gynnsamt. De officiösa franska tidningarna angripa depeschen med en viss häftighet. Emellertid är detta program öfver den preussiska politiken i afsende å sydstaterna ingen nyhet. Redan i det första konstituerande parlamentet förklarade grefve Bismarck i anledning af ett af Hessen-Darmstadts liberala medlemmar framstäldt förslag om storhertigdömets inträde i det nordtyska förbundet, att han icke fann något vara att invända deremot; att Pragfördraget icke kunde förhindra sydstater att fritt och sjelfmant ingå i förbundet; att ett dylikt inträde utan tvifvel kunde föranleda till underhandlingar med Österrike, den enda kontraherande parten i -Pragfördraget, men att enligt hans öfvertygelse kabinettet i Wien icke skulle göra någon invändning. Allt skulle således bero af frågan om storhertigdömet Darmstadt sjelf skulle samtycka att ingå i förbundet, hvilket landets intressen, enligt hvad som uppgafs i representanternas för Darmstadt förslag, tycktes kräfva. Den hessiska kommissarien i parlamentet hr Hoffmann skyndade att instämma i denna åsigt. Man torde minnas, hvilken uppståndelse denna förklaring af den hessiska kommissarien väckte i Tyskland och utomlands, då den öppet fre7oställdes inför det nordtyska parlame tet, Emellertid fick man kort derefter veta, att herr Hoffmann blifvit desavouerad af sin regering. Darmstadts främste minister hr voa Dalwigk hade ansett sig först böra höra sig för i Wien, der man naturligtvis gaf ett undvikande svar, hvilket endast var en förklädd vägran att samtycka. Det blef för ögonblicket icke vidare fråga om Hessen Darmstadts inträde i det nordtyska förbundet; men grefve Bismarcks politiska uppförande i denna lifsfråga var redan då tydligt utstakadt. Preussen förklarade öppet: Jag är beredd; ehuru fullkomligt afhållande mig från att utöfva den ringaste påtryckning på sydstaterna, skall jag mottaga dem, så snart deras önskan att sammansmälta med det nordtyska förbundet blifvit konstaterad.? Cirkuläret af den 7 BSeptemper säger ingenting annat, men tager sig dock anledning af Frankrikes och Österrikes fredliga försäkringar till följd af mötet i Salzburg att förklara, stt freden skall bli så mycket bättre betryggad, om de utländska regeringarna afhålla sig från att såra den tyska nationens ömtålighet genom opåkallad inblandning i hennes angelägenheter, Cirkuläret åberopar dessutom fördragen om taullparlamentet och om en offensiv och defensiv allians i Augusti månad 1366 såsom de första Nr och verkliga stegen till hela Tysklands framtioa förening. g Om cirkuläret af den 7 Bept., hvilket de franska tidningarng, såsom Mån ser, utan skäl, fteh i sin egen saks iotresse behandla såsom en oväntad upptäckt, hade blifvit offentliggjordt några dagar förut, skulle nationalpartiet måhända ha ansett det öfverflödigt att genom ett adressförelag till svar på trontelet framkalla nya uttfyckliga förklsringar af regeringen rörande hennes planer i öfseende på sydstaterna. Detta förslag föranleddes förnämligast af trontalets tystnad, hvilken de antipreussiska tidningarna, isynnerhet de sydtyska, hade tolkat såsom ett ryggande tillbaka. Det ställe i det af nationalpartiet inlemnade adressförslaget, som handlar om förhållandet mellan det nordtyska förbundet och sydstaterna, är temligen betecknande. Det påyrkar en sammansmältning, hvilket oberättigadt motstånd denna än må stöta på utomlands. Detta är åtminstone andemeningen i denna paragraf, hvilken synts de konsörvätiva alltför accentuerad. Dessa ha uppsatt ett förmildradt motförslag. Presidenten Simson hade enligt parlamentets beslut för adressförslaget utsett två referenter, grefve Stolberg, tillhörande det konservativa partiet, och herr Planck af nationalpartiet. Dessa herrar hade i går flere öfverläggningar, men ha icke kunnat komina öfverens, utan öfverlemnade i går afton till presidenten två olika adressförslag. Dessutom höllo af de särskilda partierna utsedda kommissarier eller förtroendemän rådplägningar för att åstadkomma en sammanjemkning, Nya sammänkomster skola ega rum i dåg. Man skall sannolikt förena sig om ett modifieradt adressföfslag, hvilket i afton skall underställas de olika fraktionerna. Man tror att den offentliga debatten skall kunna försiggå nästa tisdag. Ni har sannolikt fått bekräftelse på, att: den danska depeschen af den 10 September . blifvit aflemnad i Berlin, Tidniögarne ha meddelat en redogörelse derför, öfverensstämmande med hvad jag förut derom yttrat. Det danska sändebudet, hr Quaade, bar fått i uppdrag att inleda allmänna l; l underhandlingar om de garantier för de yska invånarne i Nordslesvig, som Preussen gjort till vilkor för äterlemnandet.! Sedan grundvalen blifvit fastställd, skall danska regeringen utse särskilda män för le lagfrågor, som behöfva afgöras. Enligt en fransk uppgift slutar depeschen med en påminnelse om Preussens internationella förbindelser. Jag tror mig likväl veta, att Danmark mindre talar om Pragfördraget in Preussens förslag i sistl. Maj månad.