Aftonbladet – 23 september 1867, sida 3

oj 0R Jorucgendomar 1 allmannet Iran de A lintecknade skulden, visar sig deraf, att ha förklarar sig hafva emottagit beställningar II dylika bolag. Den klagan, som föres öfvc 2 penningbrist, beror på ett missförstånd, t å det är kreditbrist hvaraf de lida, som blifv utsatta för mängden aflagsökningar. Hurt tl vida denna kreditbrist är sjelfvällad elle licke, är svårt att afgöra, men nog kan e i j d väsentlig del deraf tillskrifvas den bris fälliga kreditlagstiftningen. Hvad åter kor kurserna beträffa, så äro de icke föranledd af brist på kredit, utan hvad värre är, öfverflöd på kredit och brist på tillgånga Det visar de klena konkursutdelningarne Sedan ytterligare kapitalister och banke icke kunna eller vilja lemna penningkapita mot vilkor, som låntagaren anser förmån liga, så skildrar författaren landtbrukaren framtid på följande sätt: Landtbrukaren st å fått uppbära förebråelser för det, att d a ) id Isom hvarken kan få sin egendom försålc i eller påräkna någon fördel af banklån nödgas då slutligen att i dyster förtviflar gå med sin familj, som tiggare, från der torfva, hvarpå han nedlagt mångårigt ar. bete och omtanka och hvarutaf han, under vanliga förhållanden, kunnat påräcna, er Jätminstone terflig bergning för sig och de fsina somt gå en lugn ålderdom till mötes.? Dessa stora olyckor skulle förebyggas genom att sätta åtskilliga fastigheter på lotteri. Men ej nog med denna skildring, författa. ren framhöller derjemte, att fängelser och arbetsinrättningar skola befolkas af arbe. tarne. Den gripande målniogen förlorar ingenting derpå att författaren låter den lyckliga tid framskymta, då skuldsatte jordegare skulle komma till att ega sina possessioner skuldfrig och jordbruket uppnå en hög produktion — återigen allt detta genom lotteriplaner. Man kan verkligen häpna öfver mindre än ett dylikt skriftställeri. Att den, som har en dålig vara att utbjudaväldeligen puffar för densamma, är vanligt, men att försöka göra sin egen betrielse från iråkad skuld till en riksvigtig fråga och att dervid icke hysa mineta aktning för gronnlagenhetens fordrivgar, utan till hvad pris som helst söka genomdrifva sins planer, är lyckligtvis en ganska sällspord företeelse. Stiftarne hafva redan råkat i delo med allmänna åklegaren och skulle de komma att frikännas från lagligt ansvar, så toroe regeringen utan dröjsmål böra vara betänkt på någon framställning till riksdagen i syftning, att lagen mot lotterier må blifva en sanning och ej blott tomma ord. Prof på det skriftställeri, som på senningens bekostnad söker bidraga att förvärra ställningen saknas tyvärr icke. Bland andra exempel hafva vi funnit en korrespondensartikel, från Stockholm til! danska Dagbladet, med en viss begärligbet och utan all reservation återgifven uti Dagligt Allehanda för den 16 dennes. Man frestas tro att densemma ursprungligen varit ämnad till ledande artikel i D. A., men i stället fått taga omvägen öfver Kjöbenhavn. Att vissa tidningar hejdlöst angripa enskilde personers karakter är ingenting ovanligt med den riktning en del af pressen under senare åren tagit, men att man så der i stort inför utlandet beljuger sitt fädernesland, det ör en ytterst sorgiig företeelse. I berörde sriikel uppgifves ?här råder komplett stillhet, inge affärer göras, ingen kredit finnes, sedlarne hopas i bankerna och likväl håller diskonton sig relativt hög, ty ehuru sedlarne hopas förökes icke siliretiriksbanken. Det gär tvärtom ut och oaktadt öfverflödet på pennivgar, råder det likväl allmän brist derpå. — — ?I sparbankernpa, som emottaga arbetsklassernas sparpeuningar öfverstiga uttagningarne betydligt insättningarne?. — — Man är rädd för att, så framt icke krediten och affärsverksamheten vakna till nytt lif, stora massor af arbetare komma att i vinter gå sysslolösa och föröka proletariate.. Detta är en skildriog af en financiel kris, som icke förefinnes. Kan man med fog säga att inga affärer göras, derföre att affärerna äro normala och ej uppdrifna till en balsbrytande höjd, såsom de förut voro? Kan man säga att ingen kredit finnes derföre, att de, som missbrukat krediten, ej längre äro i åtsjutande af dess fördelar? Begriper man ej, att när mon så skrifver till utlandet, skadar man svenska krediten på främmande olatser, der man måhända ej eger tillräckiga underrättelser om svenska förhållanden ör att inre hela det lättfärdiga och osanna ati dylika korrespondenters uppgifter? Att förutspå att massor af arbetare skola komna att gå sysslolösa, ökar sorglösheten hos lem och benägenheten att begära understöd, ch just det, som man beklazsar, bristen på verksamhet, förökas genom att onödigtvis ippskrämma och sprida oro i sinnena såväl nom som utom landet. Samma koiresponlentartikel ipnehåller derjemte följande ord: Gud har varit god emot oss och landet mar fått en god skörd, som men derjemte ätt i det närmaste välbergad?. Då man sänper hurn vigtig jordens äring är för Sverge, veta vi ej med hvad rätt, man klasar, när Försynen välsignar landet med en od skörd. 1 jemförelse med denna hufvudak är allt annat småsaker. Det är sannt, tt en större spersamhet inträdt och minkat konsumtionen. Det är möjligt att vissa läringsgrenar ej finna afsättning för lika tora qvantitet.r af sina produkter som förr, nen iakarne al sådana yrkena få då slå sig å något annat, såsom man t. ex. gör i — Imerikas förlofvade land. Det ligger isasens natur, att mången, som företrädesvis jelat egna sig åt industriella företag, kan lifva nödsakad att öfvergå till jordbruket. lär jorden kommit i fastare händer så kas både företazsamheten och ijemnbredd jermed arbetstillfällena. Så mycket om den allvarliga och beklagiga sidan af berörde korrespondentartikel. ill den komiska sidan hörer, att ehuru bankedlarne hopas i bankerna förökas icke siljret i iksbanken, och oaktadt öfverflödet på penninar, råder det likväl allmän brist derpå. PR EES Danske professorn Rö smus Nielsen bör