Aftonbladet – 20 september 1867, sida 2

röster och utrop — kokerskan, kammartjevaren, Sidonie, grefvinnan Jeans kammarungfru, kommo på en gång för att berätta Je resandes ankomst. Ett par bundar rusade skällande io i salongen — till och med varnens bonne kom springande utför trapvan, dominospelet afbröts; Jean omfamnade in mor och kysste henne på kinden, myc: ket hjertligt. Fontsine sväfvade omkring, högeligen intresserad af uppträdet och hastade att befria grefvinnan de Tracy från hennes parasoll; paketer skickades ur hend hand med ursinnig brådska, likeom vat.enämbar vid en eldsvåda; derefter kommo innu flera omfarsningar och kyssar och förslaringar och utrop: ?Du kom ju icke för att möta mig! Jag glömde att lägga mitt oref på posten. Casimir skjutsade oss hit sin lilla vagn. Såledsamt att vi redan ä:it middag! Men någonting bör väl kunna fås. od dag Barbe, r du kommen tillbaka från England? Vi hade så när icke kommit hem ills; gamle Chretien körde sin vagn fast i vår. Han var så drucken. Åh, det är jag viss på. Ge oss något att äta, ty jag är alldeles förhungrad.? Allt detta i ett oupphörligt crescendo, som nådde sin höjd vid ett fasans skri af grefvinnan Jean, Hvem är det som står der — i fönstret?? skrek hon. ?Se, der stär någon!? Och hon höllt med begge händer fast i sin! mans arm. ?Nej, jag är verkligen för mycket glömsk ! Kom hit, mitt söta barn!? ropade grefvinren de Tracy. ?Här är min värderade unga väninna, Ernestine — miss George, som jag öfvertalat att följa med mig hit.? Vid denna besvärjelse rörde sig andesyen, som stod insvept i sin stora sjal och sarneligt road af detta uppträde, blott undrat