Aftonbladet – 20 september 1867, sida 2

m————e innes barmhertighet för de lidande och delagande för de sörjande hjertan? Dick Butler, som sjelf hade ett varmt njerta, sade en dag till någon som hade itropat att hon ej förstod huru den gode 3uden, som skapat de små barnen så söta ch så intagande, kunde uthärda att böra lem gråta af smärta: Man anser sig alltid på ett eller annat ätt vara den gode Guden öfverlägsen, då nan klagar öfver den sorg och den fattigom man ser omkring sig. Och dock är det säkerligen icke djefvulen som ingifver oss medlidandets känsla. Det är fåfängt att försöka besvara sådana frågor, men det är svårt att låta bli attunira och grubbla, då man hvarje dag ser besynnerligare och djupare kontraster i lifvet och verlden. Här är dev goda familjemodren — fltig, nyttig, lycklig, med klar blick och lätt hjerta, som kommer till sitt hem, ur hvars fönster skenet från lampan redan på afstånd glimmar emot henae och tyckes glädja och värma henne. Här kommer en Btackers liten vandrare från Jerusalem, hvars sår blifvit tvättade med via och olja och som af den förra vandrerskan blifvit förd till herberget. Den unga grefvinnan de Tracy ser ut som en liten dam, nedstigen ur en af Waiteaus taflor, der hon sitter på soffan och knaprar på sina bonbons, alltemellanåt småleende ät den goda gamla kyrkoherdens artigheter. Hon är en behaglig uvg qvinna med strålande blå ögon, hvari stundom ses ett missbelåtet uttryck, och säsom hon verkligen har allt hvad hon i verlden kan önska, är det ej att undra på om hon är missnöjd, Lifvet ligger framför henne så jemat, slätt, pintressant, follt af solsken, utan den minsta skugga någorstädes, utom hvad hön sjelf