Aftonbladet – 19 september 1867, sida 2

—— SL — Fredskongressen i Geneve. Den disharmc niska stämning, som utmärkt kongressen förhandlingar, har äfven sträckt sig till des sednaste afdelning, den stora banketten, son staden Genåve den 12 på aftonen gaf fö de främmande gästerna. Samma korrespon dent till LOpinion National, från hvilke vi i går lånade en skildring af de båd sista sessionerna, skrifver derom den 13: Efter de otroliga scener, till hvilka jaj i går morgon var vittne, föreföll det mi; omöjligt att banket:en, som förekom p programmet, skulle kunna ega rum. Skull väl personer, som sålunda behandlat hvar andra, kunna sätta sig till bords vid hvar andras sida? Det föreföll mig osannolikt. Det var dock verkliga förhållandet. D sitta der till ett antal af sexhundra, oci allt tyckes gå förträffligt ihop. Man få dock ej göra sig alltför säker, ty de per soner, som under de båda sednaste dagern synas varit oordningens orgsnisatörer, be finna sig midt ibland sina lydiga undersåter Vid minsta tecken skall allt gå sönder, oci de båda partierna skola ännu en gång drabba tillsammans i närvaro af de gäster som de hundra gånger lofvat sin gästfrihet Bakunin uttalar några fredens och förso ningens ord, och -derefter utbringar en frans man en skål för endrägten. Man skallrik tigt vara född under en olycklig stjerna fö: att det under sådana förhållanden skall g: derhän att man börjar promenera på bor den och trampa i fatea. Jag var just för djupad i dylika reflexioner, då jag fick 8 en lång, skranglig figur, som redan ftruj sagt fransmännen ohöfligheter, uppstiga tribunen. Han föreslog en skål för modestien. Hans första ord voro en ramsa aj banala fraser. Men plötsligt kastar ban er blick omkring salen och utropar med en högtidlig stämma: ?De härvarande främlingarne böra komraa ihåg att de ha mycket att lära.? Detta syntes oss dock temligen starkt för en skål för modestien och äfven en liten smula oförskämdt. Vi ansågo vår värdighet fordra att vi protesterade, och lemnade denna sal, der man så ofta berömt sig al den gästfrihet man gaf oss och som man lät oss så dyrt betala. De, som kolla: sig hr Fazys hedersvakt, följde oss ända til: dörren under upprepåde hotelser. Vi frågade dock litet etter deras hotelser, blott vi sluppo vidare höra deras skämt. och deras föreläsningar i modesti. Vi fingo höra, att Barni, som presiderade vid banketten, en liten stund derefter följt vårt exempel sedan han gjort Fazy ansvarig för hvad som passerat: Nästan alla rämlingarne Jumnade derpå salen. -