Article Image
Telegrafunderrättelser. (Genom svenska telegrambyrån.) EJÖBENHAVN den 17 Sept. Berlin den 17 Sept. Simson är utnämnd till nordtyska riksdagens president. Lauenburgska adelsoch ständerförsamlingen har förkastat förslaget om en realunion med Preussen. EJÖBENHAYVN den 17 Sept., kl. 10,25 e. m. I dag på aftonen afreste drottningen, konungen af Grekland, storfursten-tronföljaren och storfurstinnan Dagmar samt prinsessan Thyra med ångfartyget Slesvig till Läbeck, för att derifrån fortsätta resan till Wiesbaden, der de ämna besöka storfarstinnan Alexandra. Carlsruhe den 17 Sept. Representant kammarens adressförslag uttalar dess beredvillighet att bringa offer åt Tysklands storhet och lycka samt nödvändigheten af en snar förbindelse med nordtyska förbundet och betonar vigten af det med Preussen afslutade fördraget och den nya tullföreningen. KJÖBENHAVN den 18 Sept., kl. 10,22 f. m. Nantes den 17 Sept. I det tal, som Rouher höll vid den härstädes för honom gifna banketten, yttrade han: Första vil: koret för affärernas och arbetets trefnad vore freden. Alla regeringens bemödanden och kejsarens hela politik hade till syfte att upprätthålla freden och gifva henne en längre varaktighet. Han kände sig lycklig att kunna förklara, att kejsaren ej skall låta afleda sig från fre: dens fruktbärande väg, Stora krig vore numera endast i det fall möjliga, att landets ära och innersta intressen vore i fara. I Frankrike stode dock, gudskeTof, dessa dyrbara egodelar under patriotismens beskydd och vere trygga för hvarje angrepp. S:t Petersburg. Börsen-Zeitung sät: ter hrr Carl och Ferdinand Rothschilds härvaro i samband med försäljningen al Nicolai-banan. De resa härifrån öfvel Moskwa till Livadia på Krim. KJÖBENBAVN der. 18 Sept., kl. 2,17 e m Augsburg den 17 Sept. Abend-Zeitung meddelar ett af Bismarck utfärdad cir kulär till Preussens sändebud i utlandet dateradt den 7 dennes, rörande Salzburg mötet och hvari han fäster deras Pp märksamhet på att Tysklands inre ange lägenheter ej, såsom de första underrät telserna gåfvo anledning att tro; vari föremål för samtalön vid mötet. Rörande

18 september 1867, sida 4

Thumbnail