På slottet Tracy hade de nyss ätit middag och sutto alla i den stora salongen. Forte pianot, som icke var öppnadt, stod midt på golfvet; lampor voro ställda här och de på borden; det blankbonade golfvet va blott betäckt af små fyrkantiga mattor. sparsamt utlagda. Två rader stolar med rödrandigt öfverdrag stodo omkring spiseln, som var hög och mycket grann. Möblerin. gen på slottet var af samma dato som ma. hogny-skräckregeringens välde i England: men i Frankrike var allting vid den tiden harmoniskt och lämpligt, och vid Tracy be: höfde man ej frukta några fyrstolpiga sän ger, några storartade tvättställningar, hem. ska klädskåp och dystra fällbord. Det gamla uret öfver spiseln slog nio, fönstren voro öppnade åt trädgården, som låg i ett haf af månljus. Glas och vinflaskor stodo på ett litet bord, vid hvilket Marthe de Coötlogon, den unga grefvinnan de Tracys syster, spelade domino med kyrkoherden, som varit bjuden till midda på slottet. Monsieur Fontaine, som också ätit middag der, spatserade med grefve Jean i trädgården, der bäda rökte sina cigarrer. Fröken de Coötlogon hade ett godt, mildt ansigte, som någon gång, icke ofta, upplystes af ett småleende. Hon satt der så allvarsam i sin släpande hvita drägt och med sitt mjuka hår helt enkelt uppknutet i nacken och omviradt med ett blått band; lampskenet föll så klart både på hennes ansigte och på den gamle prestens skalliga hufvud. Det såg underligt ut i alla fall, att hon skulle spela domino, sitta vid ett spelbord, med detta madonna-ansigte — på en gång ljuft och allvarligt. Hon hade från sin födelsestund af sin far blifvit d åt Jungfru MM. remits Ni i tgeö