AVARSERASN VER UIPUTEUL: Än Jen Rättegångsoch Polissaker. Margareta Larssons bekännelse. Det mord, som nyligen föröfvades i huf vudstaden och som uppskakat en hvar, ä nu uppdagadt i alla sina fasaväckande de taljer, ty Margareta Larsson, den för ger ningen misstänkta och häktade qvinnan, ha i natt bekänt sitt brott. Trots de omstän digheter, som förekommit mot henne vi de upprepade förhör, som med henne an ställts för hvarje gång någon ny upplysning vunnits; trots ensligheten under flere daga i cellen och vistandet ensam med de mörk: bilder, som ständigt dag och natt måst hafva föresväfvat henne, och oaktadt di allvarliga föreställningar som gjorts henne att genom en öppen bekännelse lätta sit samvete och försona sig med samhället, ha hon hårdnackadt nekat till all delaktighe eller vetskap om mordet, ända tills i natt då upplysningar vunnos, som slutligen för mådde henne att afgifva en sanningsenlig och fullständig bekännelse. Margareta Larsson, som i 15 år samman bott med guldsmedsgesällen Friberg oci med honom haft 7 barn, af hvilka endas två gossar, den ene 12 samt den andre ( år, lefva samt vistas hemma hos sina för äldrar, är en medelstor qvinna af temligen stark kroppsbyggnad. Hon har ett aflång ansigte, något krökt samt spetsig näsa, hop trängd, men ej 18 panna, skarpa och liflige ögon af odeciderad färg, vittnande om slug. het och illparighet, samt mer ljust än mörk hår. I sitt sätt att skicka sig är hon slä och smilande, men bakom detta smil lura synbarligen en undertryckt häftighet och vildhet, som blott behöfver retas, för at! utbryta i all sin våldsamhet. . Margarete Larsson är omkring 43 år gammal. Mannen Friberg har det mest obehagliga ansigte man gerne kan se. Det är fullt af breda och djupa ärr; huden gulblek, så att de uppsvällda ådrorna tydligt afteckna sig, hvarigenom hela ansigtet får en blåblek teinte. För öfrigt är hans drag intet sägande och föga markerade. Hans uppträdande förråder den råe suparen. Nykter lär han vara en beskedlig karl, men ytterst vildsint och oregerlig, då ruset fått makt med honom. Kl. omkring 5 i går afton började förhöret med Margareta Larsson. Med ledning af de upplysningar, som småningom vunnits vid de träget fortsatta spaningarne och undersökninvgarne, sökte polismästaren Östlund utleta sanningen af den brottsliga, hvilken ända in i sista stunden nekade, och gråtande förklarade att hon vore oskyldig till mordet. I samma mån, som förhöret med henne fortgick och gaf anledning till personers hörande, blefvo dessa, som på undersökningen voro förberedda, genom telegrafering till de olika vaktkontoren kallade, så att omkring 11 personer kommo tillstädes och hördes under qvällens och nattens lopp. Margareta Larsson fick under ransakningen ånyo redogöra för den hvita kjortel, det kalsongpar och de näsdukar, som hon efter mordets begående innehaft, hvilka af renhållningshjon anträffades bakom en soplår, stående på gården till det hus, i hvilket Margareta Larsson bott, och hvilka igenkänts hafva tillhört den mördade. Om åtkomsten af dessa kläder har hon förut afgifvit sväfvande uppgifter, och hon upprepade nu till en början, att hon på torsdagsförmiddagen, då hon efter ett besök hos fröken Laurell på hemvägen kl. 10 f. m. posserat Johannis kyrkogård, hittat ett knyte iggande mellan klockstapeln och kyrkogärdsmuren, hvari dessa kläder lesat. På syrkogården och i det upphittade knytets närhet hade trenne personer befunnit sig, vilka sett Larsson upptaga knytet och bära bort det, utan att yttra något, Denna otro: iga historia, som hon uppdukade, röjde ynbarligen, att hennes sinn :, själsnärvaro ;ch vaksamhet genom vistandet i fängelset blifvit slappad. Hon ansattes nu med frå. sor, då hon blef allt oredigare i sina svar, amt började tala om, att hon förmärkt frågavarande personer syssla invid kyrkoturen, liksom de derstädes sökt någonting om de gömt. Det hittade knytet med dess innehåll påtod hon sig hafva gifvit Friberg om tors: jagsaftonen, och skulle denne dermed beifvit sig till en med Fribergs syster gift antlånare vid namn Wahlberg, boende i uset n:r 11 Juugfrugatan, för att pantsätta e hittade persedlarne. Angående denna uppgift hördes Wahl: erg och Friberg, hvilka voro tillstädes; ten båda nekade bestämdt och påstodo, tt Margareta Larssons berättelse var en ikt, hvarpå de liksom öfriga inkallade och örda personer fingo aflägsna sig och beifva sig hem. Förhöret med Margareta Larsson fortattes, och nu ytterligare ansatt med frågor ch oupphörligt ! eträdd med tvetalan i sina öregående uppgifter, vacklade hennes hårdackenhet allt mer och mer. Hon uppgaf utligen, till sin här ofvan nämnda berät. lse, att hon, hvars nyfikenhet blifvit väckt Fo de förbemälde personernas sökande i yrkogårdsmuren, sednare, då dessa perso: er gått sin väg, begifvit sig till stället samt ÅA i murei lian stenarne observerat, att Aa 2 fn I detalj here and,