Cnsändt.) Ett par ord om Mariebergs-arkivets blifrande öde. Redaktionen har i fredagens Aftonblad låtit inflyta en artikel, som måste väcka odeladt bifall hos hvarje älskare af den historiska forskningen. Lika med artikelförfattaren finner insändaren, att Mariebergsarkivets öde är afgjordt, om ej en kraftig hämsko el!er sakkunnig regulator i tid sättes på utgallringens godtycklighet. Åtgärden att bereda sig tillgång på en sjuksal af 15 alnars bredd och 25 alnars längd till inrymmande af ettarkiv, som för närvarande på Marieberg intager en stor byggnad af flerdubbel rymd, blir på samma gång en förevändning och en nödvändighet att från arkivet utgallra och tillintetgöra dokumenter af stort värde för vår historia. Mariebergs arkivet innehåller nemligen icke endast, såsom artikelförfattaren angifver, handlinger från f. d. krigskollegii arkiv, deribland rullor och räkenskaper ända från midten af 1500 talet, utan äfven en massa handlingar från kommerskollegiiarkiv, hvilka för några år sedan af bristande utrymme ditflyttades, och hvarom kammararkivets nitiska föreståndare kamreraren Sandberg kan meddela närmare upplysning. Det innehåller dessutom åtkomsthandlingar för kronans egendomar från den tid då dessa handlingar icke sammanfördes, och hvilka just af sådan anledning måste uppsökas i sådana akter, som nu hotas med utgallring d. v. s. med förstöring. Insändaren förenar sig således med artikelförfattaren i den lifliga önskan, att antingen Ridderstolpeska huset måtte tillsvidare upplåtas för dessa handlingars provisionella förvarande, eller ock att fela kolerasjukhuset måtte dertill användas, och