1stånd ; 9. af densamme om jordbrukets upphjel a Pande genom af jordbrukare bildade bolag; 1( af densamme om bildandet af kreditföreninga för jordbruket; 11. af densamme om und. skri; velse till K. M:t med anhållan om åtgärders vid tagande, så att allmänna hypoteksbanken mått blifva i tillfälle att utlemna af hypoteksförenin garne beviljade lån; 12. af hr G. A. Fröling om än dring af 14 8 i kongl. förordningen angåend fattigvården i riket den 13 Juli 1853; 13. af den samme om utgifvande af en periodisk tidskrif öfver landstingets förhandlingar; 14. af densam me om utredande af den fria tull-lagstiftningen verkningar på produktion och konsumtion inon Stockholms län; 15. af densamme om förändring af gällande stadganden angående utfärdande a betyg för tjenstehjon; 16. af hr G. Silfverstolpe om inrättande af en skola för undervisning i bi näringar och husslöjd; 17. af hr A. Odelberg om anslag till 12:te allmänna landtbruksmötet Stockholm 1868; 18. af hr J. E. Ericsson om än. dring i k. förordningen angående tillsyn å för. valtningen af omyndigs egendom den 21 Sept. 1861; 19. af densamme om qvarnegares förplig. tande att ensamma underhålla väg till sina qvarnar; 20. af densamme om belöningar åt tjenste. folk; 21. af densamme om rättighet för kronobetjent att när som helst utan förmans ordres förrätta vägsyn; och 22. om anslag till Söder. telje lasarett. Till den i gårdagens blad intagna notis, rörande tingets förhandlingar, få vi tillägga, att vid uppropet af landstingsmännen upplystes, utt frih. Boye och rektor Siljeström anmält laga förfall. I deras ställe inträdde suppleanterna notarien J. W. Östrand och fryttmästardn frih. Lagerheim, och i hr Hallströms ställe, som vid slutet af sammanträdet på grund af sjukdom begärde och erhöll permission för den återstående tiden af landstinget, skulle suppleanten hr Zetterström till i dag komma tillstädes. Vid föredragning och remitterande till vederbörande utskott af en utaf friherre Klinckowström väckt motion, angående skrifvelses aflåtande till K. M:t om undersökning af svenska jordbruksnäringens tillstånd, uppstod en kort debatt, föranledd deraf att ordföranden, åberopande civilministerns bekanta cirkulär, förklarade sin åsigt vara, att denna motion, såsom rörande en för hela riket gemensam angelägenhet, icke tillhörde landstingets behandling, hvarför han hemställde att tinget måtte besluta motionens läggande till handlingarne. Frih. Klinekowström hyste en motsatt åsigt, anmärkande, att kommunailagarne, som vid det förenämnda cirkulärets utfärdande tillhört den ekonomiska lagstiftningen, vid sedermera erhållit civillags natur, hvarför han avsåg det utfärdade cirkuläret ej mera gällande. Vidhölle man den inskränkning nämnde cirkulär gjort i landstingens behörighet att uttala sig i allmänna frågor, skulle deras verksamhet nedsjunka till en obetydlighet. Han trodde att det ej var ovigtigt för regeringen och riksdagen, att landstingen bidrogo till utredning af åtskilliga vigtiga angelägenheter, som rörde länen på samma gång de rörde hela landet, samt att gifva riksdagen och regeringen kännedom om landets tillstånd. Han fann det besynnerligt, att då den ringaste undersåte kunde frambära sina bekymmer inför tronen, landstingen skulle vara beröfvadt en dylik förmån, och varnade för den fara som läge deri, att landstinget lät slita sig ur händerna en rättighet, som enligt friherrens öfvertygelse tillkom detsamma. Grefve Wiren kunde icke heller dela ordförandens åsigt. Det syntes honom besynnerligt och oförväntadt, att man skulle förvägra Jandstingen att öfverlägga om och behandla frågor af mer allmänt intresse. Man hade fäst stora förhoppningar vid de nya kommnnalinstitutionerna, mena det töretölle nu en hvar, som om regeringen gifvit med ena handen, för att genast återtaga hvad den gifvit med den andra, troende talaren att det skulle göra ett särdeles smärtsamt intryck i hela landet, om man sökte beröfva landstingen rättighet att uttala sig i för såväl de särskilda länen som hela landet vigtiga angelägenbeter och nedlägga sina bekymmer inför tronen. Grefve Wirsån protesterade på det lifligaste mot hvarje försök att inskränka en rätt som han ansåg tillkomma landstinget. Hr Isberg och grefve af Ugglas delade ordförandens mening, att landstinget endast hade att öfverlägga och besluta i angelägenheter som rörde länet, och att motionen följaktligen, i den form den nu framkommit, ej kunde blifva föremål för behandling. Hr Ljungberg ansåg inkonseqvent, att icke medgilva remiss af ifrågavarande motion, då en nyss förut föredragen, som omfattat en hela landet gällande fråga, blifvit remitterad. Frih. A. Cederström trodde, att man lämpligast för-! fore, om man nu icke inläte sig på diskussion om hvad som tillhörde tingets befo-: enhet, utan remitterade samtliga motioner, : för att undergå den beredning och sofring( hos utskotten, hvartill motionernas innehåll 1 kunde föranleda. Hr Odelberg instämde l; L j 1 a . med ordföranden och de talare som anmärkt olämpligheten deraf, att landstinget i .oge sig före att granska eller förklara gälande lag. Andra paragrafen i landstingsstadgan och det omnämnda cirkuläret vore ullkorligt tydliga, och landstinget måste ks tälla sig till efverrättelse dess föreskrifter. Men på samma gång han sålunda ansåg den g äckta motionen ligga utom landstingets F ,efogenhet, ville han icke motsätta sig re-h niss. Då ärendena efter undergängen be-d andling hos utskotten återkommo, hade rdföranden tillfälle att uttala sin mening. b I gårdagens blad redogjorde vi för ut-n ängen af debatten. Vid votering mellan!a rdförandens proposition på motionens läg-d ande till handlingarne och remiss, segradeh len sistnämnda åsigten med 24 röster mot 16. g Vid föredragning af åtskilliga andra moioner, anförde ordföranden på samma sätts in mening till protokollet, men i konse-o Ivens med det fattade beslutet i afseende f å ofvanmämnda motion, blefvo samtligan aotioner till utskotten remitterade. 8) t sn a k (nsändt.) !In Ett par ord om Mariebergs-arkivets d