Aftonbladet – 17 september 1867, sida 2

icke otacksamma titelpartiet ett utsökt musikaliskt behag, och det hela vinner genom hennes föredrag en viss högre lyftning, som denna tondikt esomoftast måste få till skänks af den utförande, emedan många bland dess nummer ligga det triviala ganska nära, om än icke så att de ej kunna räddas derifrån. I andra akten, tvifvelsutan operans bästa afdelning, intresserar fru Stenhammar både genom aktion och sång, likasom hr Arnoldson i tredje akten med mästerskap sjunger sin berömda kavatina och med mycken kraft beherrskar den vackra finalen. Publikens alltid lifliga bifall synes tillförsäkra operan äfven framtida lycka.