— fSoulouque, den under namn af Faustin I bekante exkejsaren af Hayti, har nyligen aflidit. Då Soulouque, som tillhörde en slaffamilj på södra delen af ön, föddes, kunde ingen ana den jordiska storhet öch de vexlande öden, som skulle falla på hans Jött. Dekretet at år 1790 skänkte honom friheten, då han knapt var ett år gammal, öch redan sågeom gosse spelade han en-rollinegrernas revolution mot fransmännen år 1803. Efter revolutionen tjenade han såsom adjutant under flere generaler, till dess han blef kapten år 1820 och förvärfvade sig presidenten Boyers gunst. Långsamt avancerade han vidare och bade år 1846 just bunnit upp till divisionsgeneral, då presidenten Roch dog, och han till sin egen stora förvåning blef vald till president. Denna nya ställning tyckes ha gjort honom yri hufvudet; han började nemligen ett grymt krig mot mulatterna och stadsinvånarne samt lät utröpa sig till kejsare: Man skrattade på sin tid mycket i Europa åt, att det svarta majestätet åntog namnet Faustin I; lät iParis förfärdiga åt sig en krova, alldeles kik Napoleon I:s, samt kröna sig med stor högtidtighet. Napoleon I var ötver hufvud taget hans ideal, och han härmade honom: i allt, till och med i sin drägt och de obetydligaste småsaker. Det af honom upp: rättade kejsardömet var en karrikatur på europeiska förhållanden. Kejsaren stiftade S:t Faustin-örden och förlänade 400; bland sina landsmän pärstiteln; 4 furstar, 59 hertigar och en oändlighet af grefvar rörde sig med komisk grandezza i den lilla staten och förorsakade snart sin herre många bryderier. Ingen herrskare under medeltiden har blifvit mera plägad af sina baroner än Soulouque. Hans tyranniska regeringssätt gjorde slut på hans välde; Geffrard stötte honom från tronen år 1859 och blef president i den återupprättade republiken. Soulouque begaf sig då med sin familj och sin förmögenhet till Jamaica, der han förde ett stilla lif, och hvarest hans enda nöje bestod ilysande och brokiga kläder. Han fick tillåtelse att återvända just tillräckligt tidigt för att kunna lägga sitt gamla hufvud till hvila i fäderneslandets jord. REASON