Aftonbladet – 14 september 1867, sida 2

I en korrespondens från Paris af den 5 lennes till Avgsb. allgem. Zeitung yttras land anvat: Tillståndet blir rent at outhärdligt. Bankguvernören, hr Rouland, sade sedan för åtta dagar sedan, att han skulle öredraga krig framför ett sådant tillstånd. Det är på högsta tiden4, utbrast han, att Preussens öfverdrifna anspråk, hvilka oroa Buaropa, ställas på redig fot i öfverensstämmelse med Frankrikes värdighet :och säkerhet samt en berättigad jemnvigt. Osäkerhet är den största olycka för handel och industri; Frankrike vill ha fred; men det är äfven villigt att göra hvilka uppoffringar som helst, då det känner sin rikedom och styrka. Den allmänna meningen är trött och förslappad, man har ledsnet på att utgissa gåtor, landets politiska intelligens demoraliseras, och man frestas att tvifla på, att man har sina sinnens fulla bruk. Man diskuterar oupphörligt kejsarens tre tal och jemför dem med cirkuläret, men utan att bli klokare. Hvartdera af de fyra yttrandena innehåller en politik, och alla tillsammans äro negationen af all politik. Då man icke kan förutsätta, att regeringen hittar hvarken ut eller in, söker man förklara hennes beteende på följande sätt: Kejsaren bemödar sig just om, att allmänheten ic klok på hans afsigter, emedan han nom har desto friare händer; han vill göra det möjligt, att man i Europa kan tro allt hvad som öfverensstämmer med hvars och ens lidelser eller förhoppningar. Följden hära bar emellertid blifvit, att icke en gång de allrafredligaste försäkringar vinna förtroende. Isynnerhet uppfriskar man i detta ögonblick minnet af, att de fredligaste förklaringal blifvit afgifna omedelbart före ett krig. Mar vill ha fakta. Den balans, som Rouland : dag offentliggjort, har mäst gifva honor anledning att ännu en gång utbrista: Hellre krig än sådana bankbalanser.? kall bli