Aftonbladet – 14 september 1867, sida 2

STOCKHOLM den 14 Sept. De i Slesvig nyligen förrättade valen till nordtyska parlamentet ha gifvit ytterligare bekräftelse åt den gränslinie mellan den danska och den tyska nationaliteten i Slesvig, som man redan efter den förra Omröstningen kunde uppdraga och som skulle gå från Flensborgerfjorden, nägot söder om Flensborg, till Tönder. Medelst en besynnerlig omändring af distrikter, hvarigenom Als och Sundeved blefvo förlagda från andra till första distriktet, lyckades det visserligen att få en liten öfvervigt för den tyska kandidaten inom den andra kretsen; men omröstningen visade tydligt, att danskheten är öfvervägande i staden Flensborg samt att ingen del af Slesvig är så rent dansk som Als och Sundeved. Bismarcks organer söka visserligen blanda bort detta förhållande, och specielt söker den officiösa Correspondance e Berlin inbilla den franska pressen, att utgången af valet i andra kretsen är egnad att omintetgöra hvarje fordran på tillbakalemnandet af Als och Dybböl. Men dessa bemödanden äro fåfänga; franska pressen är anska väl underrättad om det verkliga förållandet, såsom man t. ex. kan finna af följande artikel i Opinion Nationale: ADe nya valen till förbumdsparlamentet hafva försiggått i alla de annekterade länderna i det nordtyska förbundet. Valen i Elbehertigdömena äro af särskildt intresse. Inbyggarne i dessa provinser hafva två från hvarsndra nogå skiloa, men begge mot Preussen fiendtliga syftemål. Det ena partiet vill bilda en stat, som är absolut oberognde, under hertigens af Augustenburg spira, utan att derför upphöra att utgöra en del af den stora germaniska statskroppen; det andra sträfvar deremot att bli förenadt med Danmark, hvarifrån det på ett våldsamt sätt blifvit slitet, men fill hviiket land detta parti fått rättighet att å nyo sluta sig, till följd af art. V. i fördaget i Prag. Man inser således lätt den ofantliga vigten af omröstningen i norra Slesvig. Europa afvaktade med otålighet omröstningens utgång och den preussiska regeringen hade utvecklat alla till buds stående medel för att till sin förmån inverka på valen. Framgången af dess kandidater på Als skulle verkligen varit en stor seger för Preussen. Den skulle tvärt afklippt alla Danmarks anspråk på att återfå detta territorium, hvars stora strateiska vigt man kände, och den skulle i Berinkabinettets intresse och sträfvan för alltid fastspikat omfånget af bestämmelserna af Pragfördraget i hvad de rörde de pårtier i Slesvig, som egde att välja mellan Preussen eller det danska fäderneslandet. Men inbyggarne i Slesvig ha ej beredt denna tillfredsställelse åt konung Wilhelm och åt hr v. Bismarck. De ha förkastat de preussiska kandidaterna liksom de gjorde vid valen i sistl. Febr. Als och Dybböl hafva valt, nästan enhälligt, en dansk de: puterad som skall föra deras talan hos riksdagen, och den preussiska politiken har icke varit stort lyckligare ide andra distrikterna i Nordslesvig, trots det besvär man gjort sig att artificielt ordna den andra valkonskriptionen. Denna kombination har haft till resultat, det är sannt, att den danske kandidaten föll igenom?, men hr Ahlmanns nederlag har icke varit till något gagn för hans preussiske medtäflare; ty det var den Augustenburgske kandidaten, som vann seger öfver hr Ahlmann, med den ringa majoriteten af 955 röster. Således ha de nya valen bekräftat resultaten af dem som egde rum i Februari månad. Den danska patriotismen har icke förlorat något i kraft och den dubbla omröstningen visar tydligt delningslinien, som går från Töndern ända till söder om staden Flensburg. Det återstår således intet tvifvel rörande den tolkning, som måste gifvas af Pragfördraget. Als och Dybböl ha två gånger och nästan enhälligt uttalat sin fasta vilja