Aftonbladet – 13 september 1867, sida 2

återspeglade vestra himlarandens guld, satt hon tyst i vagnshörnet med den lilla: sofvande Sarah bredvid sig. Hon satt der, halft glad och nöjd och dock sorgsen, med rädda aningar om kommande onda dagar. Låt dem komma! De skola endast genom jemförelsen göra denna dag, som nu var förbi, ändå ljusare och gladare. Detta minne kunde de .ej taga ifrån henne; hon skulle alltid förvara det. Ack! den eom alltid kunde få vara lycklig!? tänkte hon der hon satt; det är så ljuft att vara lycklig!...? Ingenting kunde hafva varit bättre anordnadt?, sade Hervey Butler, då de stego ur vagnen vid Victoria-stationen. Den ideoten Mundy Köll på att förstöra hela vårt nöje?, sade Charles. Han glömde ju sodavattnet! Jag måste telegrafera till — Tusen tack för i dag?, sade mrs Butler. Nå barn, hvar ären 1! Har någon skaffat en hyrvagn ät er? Vår vagn är här.? God natt, miss George?, sade Dick och alla de andra sade också: ?god natt, godnatt?, till hvarandra. SJUNDE KAPITLET. Farväl och välkommen. Emellertid var Catherines öde afgjordt och mrs Butler kom följande morgon in i skolrummet för att förkunna det. Stackars barn! Det kom öfver henne en känsla af att det var hennes. dödsdom, som denoa fina fru i svart sidevklädning meddelade henne med särdeles mild, uppmuntrande ton. Hvad ondt hade hon gjort? Mot hvem hade hon konspirerat? Till hvad förräderi hade hon gjort sig skyldig? Ack! hvarföre får jag ej vara bär??