Aftonbladet – 13 september 1867, sida 2

och här erbjöd sig ett ypperligt tillfälle at utan besvär och ledsamheter blifva af med den stackars guvernanten, hvars enda brot var att hon var vacker. Ty hon hade vari både nyttig och samvetsgrann; hon hade med största ömhet vårdat Algy i en lång och svår sjukdom. Mrs Butler erkände detta och var verkligen glad att kunna skaffa henne en god plats i stället för den hon förlorade. Mrs Butler var icke helt och bållet utan godhet i sin natur; hon var ond på guvernanten, men önskade henne icke något ondt; hon var till en viss grad rättvis och kunde styra sitt sinne. Jag tror nog det vore förträffligt å ömse sidor?, sade hon, ?om Ernestine verkligen övskar en guvernant åt barnen och du vill åtega dig ansvaret...? Åh, det vill jag visst göra?, sade grefvionan och vinkade åt de unga herrarne. Saken är afgjord. Tyst-st-st!? Grefvinnan Matildas varningar kommo alltid efteråt, som knallen af en bössa kommer efter skottet. Catherine, som ängsligt spejade efter uttryck och miner vid detta möte, hörde de sista orden och såg den menande blicken. Hvad hade de sagt? Hvad betydde detta? Hennes svabba inbillning uppkallade hundrade olika lösningar: blifvande förebråelser, aldrig någon fridag mera, ingen glädje mer. Hvad som verkligen blifvit afgjordt, föll henne aldrig in. Mycket unga personer tänka aldrig på förändringar. D2 vilja gerna gå omkriog och se hela verlden, men ändå alltid komma igen till det gamla nästet i samma gamla; knsakande trädgren. Catherine var orolig och rädd. På hemvägen i den skymnande, guldstrimmiga aftonen, genom det dunkla andskapet, der ljusen lyste ur fönstren i bondgärdarne medan dammar och sjöar ännu