Aftonbladet – 13 september 1867, sida 2

lertid blifva slut. Det är bra obehagligt att nödgas afskeda benne, men det måste ske. Jag skall skicka henne till mrs Martingale, som i stället lemnar mig sin tyska guvernant.? Stackars barn!? sade grefvinnan Matilda hjertligt ; ?hon menar icke något ondt. Jag har stor lust att taga henne med mig till Ernestine, Jag är viss på att min sonbu stru skulle blifva förtjust i henne, ehuru kinkig hon är.? ?Jag kan verkligen ingenting säga der ore?, sade mrs Butler. ?Men nog skall jag akta mig att en annan gång antaga en vacker guvernant.? ?Hon rår icke för att hon är vacker?, sade grefvinnan. Jag tycker så illa om fult folk?, tillade denna barmhertiga samaritan. Jag tror att hon skulle bli en riks tig skatt för Ernestine. De der barnen äro de älskligaste, eötaste ungar i verlden, men de tala engelska som små kattor; deras uttal är gräsligt, och det vill ändå inte modren medgifva. Jag är viss på att hon borde blifva mig evigt tacksam om jag tog med mig miss George till henne.? Var försigtig, bästa Matilda7, sade mrs Butler. ?Det är alltid så svårt att blanda sig i sådana saker och det lyckas sällan. Jag försöker alltid att hålla mig på min sida af vägen. Jag kunde verkligen icke klandra Ernestiney om hon skulle...? Grefvinnan kunde aldrig fördraga motsägelser. Jag kan ej medgifva detta?, svarade hon, Ingenting är af så stort värde, som ett godt råd. Jag vet mycket väl hvad jag gör. Ernestine skall blifva alldeles förtjust.? Grefvinnan var så bestämd att mrs Butler kände sig till hälften öfvertygad. Hon tyckte ej om förklariogar och uppträden