och Sandy rusade upp och ned för trap. porna. Det var som en af Washington Irvings berättelser om Alhambra, och dess öde saler hestigt befolkade och lifvade på nytt af forntidens gestalter. Men här såg man blott hvitt musslin och eleganta hattar och plymer. Catherine George hade också omedvetet användt all den konst hon förstod bruka för att genom sin klädsel blifva i harmoni med sin omgifning, med de trädgårdar fulla af blomsor, de sommargrönskande parker, de gröna ängar, svala, med djupa skuggor och beströdda med tusenskönor, mellan hvilka vägen gick fram; i harmoni med himlen, som var strålande, mörkblå, wed några lätta hvite moln; i harmoni med hennes egen ungdom och glädjen öfver dess friskhet. Och då miss George, åtföljd af sina elever, leende kom uppför stentrappan, värmdes den gamle Charles Butlers hjerta vid åsynen af det glada, lyckliga anlete ban säg ned på. Mutligen är det dock blott de gamla, som äro utan all sjelfviskhet och finna största nöje i att se andra lyckliga. ?Det gläder mig mycket att se er här?, sade han och räckte henne handen. Mrs Butler, som var i förstugan, vände sig om, förundiad öfver depna ovanliga artighet. Catherine George deremot blef icke förundrad alls; hon väntade sig att alla skulle vara vänliga i dag, allting förtjusande i dag. Det var också en vacker tafla att se hennes fina gestalt stiga uppför trap: pan, med det solbeiysta landskapet bakom henne, med :solljuset skimrande genom de lätta vecken af hennes fladdrande musslinsklädning och på den mörkröda plymen i hennes hatt. Solstrålar tycktes också blixtra i hennes mörka ögon, i väntan på der lycka som redan var hennes. Hvad väntade hon