Tefter hennes bortgång begifvit sig i vedboden, der Larsson hade sin byrå stående, och tittat i lådorna. I en af dem låg nu den oftanämnda hvita underkjolen, som Larsson vid tvättningen utburit, jemte ett par kalsonger och åtskilliga linnepersedlar. (Huruvida dessa kläder voro desamma som påföljande fredagsmorgon af renhållningsbjon anträffades, inlindade i ett knyte, bakom en på husets gård stående soplår, derom kan ref. ej nu upplysa, då ban icke öfvervarit samtliga förhören, men han torde framdeles få tillfälle att återkomma till denna omständighet.) Utom dessa persedlar observerade Jonsson vid sin hemliga visitation i Larssons byrålådor en mindre qvantitet sönderhackadt socker, några bröd och skorpor samt något t, en i Larssons hem ovanlig hushållsartikel. Då Larsson återkom ifrån torget, lagade hon till middagen (stekt strömming och potates) geamt bjöd Jonsson att smaka på strömmingen. Larsson höll sig härefter hemma till kl. 4 e. m., då hon, sedan hon åter påtagit den tvättade och pu torra svarta kjolen samt den ljusa koftan, begaf sig bort. Såsom skäl för sitt aflägsnande uppgaf Larsson, att hon skulle gå och lägga upp ved åt ett fruntimmer. Först kl. 8 på aftonen återkom hon denna gång till hemmet, och då befann bon sig, enligt Jonesons utsago, i ett upprymdt humör, skrattade och talte mycket, så att hon föreföll Jonsson besynnerlig. Något senare på aftonen, efter Larssons hemkomst, hade en fru Berglund infunnit sig hos Friberg samt frågat de innevarande om de visste att Laurell blifvit mördad?. Vid denna fråga hade Jonsson tyckt sig förmärka, att Margreta Larsson skiftat färg samt utropat: ?Kors, tror frun att de skola göra husvisitation hos oss!? ett utrop, hvartill, om Larsson vore oskyldig, något motiv icke förefanns, då Larsson ej ens bodde i samma hus, der mordet föröfvades och på länge ej haft minsta beröring med den mördade, om man undantager, att hon af Laurell köpt några klädespersedlar, å hvilka hon var skyldig den obetydliga summan 1 rdr 50 öre. Evcdast den tillfälligheten, att Larsson under onsdagens lopp två gänger besökte det hugs, der Laurellilifstiden hade sin bostad, föranledde hennes första hörande, då den misstanka mot henne väcktes, som sedermera vann stöd af den omständig. heten, att på fredagsmorgonen det bakom gsoplåren liggande knytet med linnepersedlar, hvilka igenkänts tillhöra den mördade, päträffades. Sammanstäldt med öfriga här ofvan meddelade omständigheter, af hvilka en hvar för sig skulle kunna förklaras, derest de icke alla inträffat just kort efter mordets timande och dermed synas stå i sammanhang, tillskrifves nu detta utrop den oro, som på ett eller annat sätt alltid förråder sig hos den brottslige. Så syntes åtminstone Jonsson uppfatta saken, ty på fråga om hon ansåg Larsson vara gerningsmannen, genmälde hon, att de omständigheter, som förekommit mot denna, förefölle henne besynnerliga, liksom Larssons hela beteende under torsdagen, och eynnerligast på nämnda dags afton gifvit henne anledning att anse La: sson skyldig till det gräsliga dådet. Jonsson upplyste härjemte, att Larsson under tal om mordet på torsdagsaftonen, då fru Berglund nrärvarit, skulle yttrat: att Laurells mjölkbud möjligen föröfvat brottet?. Efter fru Berglunds bortgång hade LDarsson bedt sin äldsta gosse — hon har två barn med Friberg — följa med sig ut i vedboden. Gossen hade till en början vägrat, men slutligen gått med, och då Jonsson sedan frågat hvad modren gjort i vedboden, hade han berättat, att denna tagit något ur ett der förvaradt paket. Hvad modren haft deri hade gossen likväl ej sett. Bland eftekter, som tillvaratagits i Larssons bostad, finnes äfven ett par tolflor, som Jonsson första gången säg på torsdagsmigdsgen. Tofflorna stodo då under Larssons säng. Vidare hade Jonsson bland de saker som jemte den hvita underkjolen på torsdagsmiddagen lågo på sängen observerat två ullgarnsnystan. Huruvida förenämnda tofflor och ullgarnspystan, äfvensom et: par mycket litet begagnade tygkängor, som äfven funnos blend de efter Larssons häktande i förvar tagna persedlarne, tillhört den mördade eller på hvad sätt dessa saker kommit i Larssons ego upplystes icke vid särdagens förhör. Såväl i fråga härom som äfven i fråga om den förklaring Larsson afgifvit å de mot henne förekommande, här ofvan uppgifna omständigheter, uppstår tillsvidare i redosörelsen en lucka, förorsakad deraf, att ref. ;j varit tillstädes vid de tillfällen, då Larsson hörte. Vid gårdagens förhör var hon cke heller från häktet upphemtad. Enligt vad ref. hört uppgifvas, skall Larsson i de örklariogar hon hittills afgifvit varit sväfvande och beträdts med tvetalan. Slutligen omnämnde Jonsson, att Larsson vå fredagsmorgonen vistats hemma, tills hon callades till förhör i poliskammaren. Härefter fick handelsbokhållaren P. W. sindgren, som konditionerar hos en handende, hvilken har sin bod i huset n:r 65 rottninggatan, företräda. Anledningen till sindgrens inkallande var den, att han och ans pricipal bo i samma hus, der mordet öröfvades, samt hafva sina rum tätt beägna intill den lokal, som beboddes af röken Laurell. Endast en tunn brädvägg kiljer ett af rummen i de båda olika Ickaerna från hvarandra, så att om det talades vögt i det ena af Hämnde rum hördes det n i det andra. Beklagligen hade fröken aurells baneman afpassat sin tid så, att varken Lindgren eller hans principal var none. De plägade komma hem omkriog -tiden på aftnarne och gå ut i god tid på norgnarne, mellan kl. 7—9. På onsdagsftonen bade Lindgren återvändt vid vanlig