som ännu stod försjunken i åskådning af miss Paventrys porträtt, medan barnen, deremot stirrade på honom. Ypperlig !? upprepade Dick och glömde allt annat. ?Ypperlig! det hade jag icke väntat af dig, Holland. Se så, se sä, sade Charles Butler, ?hvar har jag nu gjort af vinkällarnyckeln ? Jag skall bara taga upp min näst-bästa sherry; den är god nog åt hvem som helst af er.4 Hvarpå ban tände ett Jjus och begaf sig in i ett hvalf, dit ingen annan än han sjelf någonsin fick inträda — icke en gång Mundy, den olycklige hofmästaren och husbondens faktotum, öfver hvars hufvud det alltid var nödvändigt att utgjuta vredens skålar, förrän något kunde anses tillfredsställande ordnadt. Under tiden trafvade Dick omkring i fullt galopp på sin käpphäst. ?Jag kan icke finna en lögn ypperlig?, sade han, och denna tafla är en lögn från början till slut. Se på den der formlösa, oförskämda tillstymmelsen till ett träd — kan du 8: barken på dess stam? Finns det minsta för:ök till teckning i de der färgplumparne, som förmodJjigen skola föreställa murgrönsblad? Se på de der blommorna i förgrunden — kallar du det ett sanningsenligt ätergifvande af fakta? Hvar är den fina väfnaden af naturens spetsknyppling ?7 Jag begriper ej hvad du menar med det der pladdret?, sade Holland och rätade på sig (han var en ståtlig ung man i jerngrå sommarkläder, sådana som de unga herrarne nuförtiden alla bruka, och bar en vacker gul blomma i knapphålet); det der har du bestämdt plockat ut ur något konstlexikon. Jag afskyr sådana uttryck som konstkritik och konsthistoria mest bestå af — det är att måla med ord, att skämma bort vårt goda engelska språk. Menjag skell säga