Man har då ofta dylika tillställningar här i Pest? Grannen ler då han svarar: Ofta, myc ket ofta. Plötsligt blir allt tyst och stilla. Mannen i fönstret höjer sin röst och talar till folket. Hans organ är klingande och entusiasmen lifvar hans föredrag. Skada att vi ej förstå det ungerska språket! Då och då afbrytes talet ai ett skallande: eljen! och då talaren slutat ljuda ropen så storka, att man med stora skäl fruktar för att husväggarne skola störta in, likt Jerichos murar för basunerna. En man blani hopen svarar på talet, och sedan den nyvalde ännu en gång höjt sin stämma, tågar hopen tillbaka samma väg den kommit. Facklorna kasta sitt gulröda sken öfver den böljande massan, och röken stiger som en dimma upp mot hustaken. Stämmorna börja att blifva hesa och ropen försvagas så småningom, tills de alldeles försvinna. Fanorna vecklas samman, facklorna släckas, och inom kor: har allt återtagit sin vanliga gång. Dessa ofta upprepade demonstrationer likna blixtar som ett ögonblick lysa och försvinna. Men molnen äro långt borta och åskan mullrar blott vå afstånd, Engång skall dock ovädret bryta löst, ty Ungern är fullt af explosiva elementer. Mäåtte den afgörande stunden dock dröja tills partierna lärt sig inse att det är blott genom enighet det önskade målet kan ninnas. Richard.