satta att duka ett bord. Längre bort såg man gröna, landtliga dalar och kullar, ännu insvepta i morgondimmorna. Ack, så vackert!? utropade Catherine Butler och gick genast ut på terrassen, Beamish, som hade varit ond för det bon talat för mycket (som han tyckte) vid Dicks nye vän mr Holland som följ: dem till Lambswold , följde henne, för att banna henne; men Catherine mötte honom med ett leende på läpparne och en stor röd ros i handen. Och så uppgjordes en förlikning och de stodo derute och plockade rosenknoppar från spaliern och räckte hvarandra, och sågo ut uvgefär som en herde och herdinna af porslin. Huru dags få vi middag?? sade mr Hervey Butler. Detta är väl frukost, Charles?? Hm!? svarade Charles, ?jag vet inte hvad det är — flugor och tvestjertar förmodligen. Men Dick ville nödvändigt att vi skulle äta derute.? Bollspelsmarken är alldeles i ordning, ser jag?, sade Georgina, som stod vid fönstret och icke hade hört hvad de sade; medan Frank Holland (som var en bekant djurmålare) gick fram till spiseln och såg på taflan, som hängde deröfver. Är det der porträttet måladt af Gainsborough?? frågade han. PDetta, mina herrar och damer?, sade Dick, är det ryktbara porträttet af min grandtant, miss Paventry, arftagerskan. Genom henne kom godset Lambswold i vär slägt; likaledes tvenne mycket fula vinkylare, som skola förevisas utan extra afgift. Det der?, han pekade på en tafla mellan fönstren, är Richard Butler, den förste martyren med detta namn. Han blef bränd å båle under drottning Marias regering vid.. ? ?Hvilken ypperlig tefla!? sade Holland,