öch lycklig igen. Richa:d sjelf var deremot missnöjd, orolig, förtretads Han hade haft ett litet samtal med sina tanter, hvärvid han blifvit mäkta förtörnad. De hade börjat varligt rög, men allt hvad de sade, skar bocom i öronen och rörde upp gamla minnen, hvarom de ej hade någon aniog. Han kunde knappt dölja sin harm då de bäda damerna från hver sin sida ef tebordet öfveröste honom med milda förraningar och förebråelser, då han frågade om icke miss George skulle följa med till Lambswold. ?Nej, jag bade icke tänkt att bjuda miss George?, svarade tmrs Butler kärfi, ?det är alltid kinkigt i dylka tfall...? Oberäknadt faran af att sammanblandas de olika samhällsklasserna?, sade hennes man, som satt der med benen i kors och såg ut som om ban trodde sg vars den vise Salomo sjelf, hvars ord skulle reda alla svårigheter. Fara?? sede Richard. Hvafd slags fara skulle det möjligev kunna innebära? Tag henne bara mea?, mumlade Charles. ?Hon har eit par vackra, klara ögon, som man icke hvar dag ser maken till, och jag är viss på att smultronen räcka till åt oss alla.? : Eller ock kunde vi taga med en korg med bör af sämre sort åt miss George, sade Richard. Jag tycker verkligen ati det är härda nötter alt knäppa, de der fördomarne ; skall nu en sådan liten riktigt vacker flicka sitta instängd -från morgon till qväll i det tråkiga, otrefliga skol — — —? Mrs Butler skyndade, med ea blick på Lydia, som stod bredvid henre, alldeles upptagen af samtalet, att falla Dick i talet: ?Hon är utomordentligt skicklig och förträfllig såsom lärarinna (barn, gå in i lilla förmaket); men min käre Richard, det fin