intresse och glädje efter det andra. En a de gyllene halftimmar som flyga omkrin; öfver bela verlden hade kommit hit. In gen hade gjort något för att förtjena den men der var den i alla fall. Catherine satt ännu qvar vid tbordet, er glad och lycklig värdinna för det lilla säll skapet, då vagnen stannade utanför porten hemförande Charles Butler, bans syster och svägerska, som mycket öfverraskades af der ovanliga munterheten i skolrummet. ?De tyckas vara särdeles glada i dag? sade mrs Butler och lade tvekande hander på låse. till skolrummets dörr. ?Jag är viss på att jag hörde Richard röst?, sade grefvinnan till sin bror, son långsammare sträfvade uppför trappan. Mrs Butier öppnade dörren och tör ena de innevarande tycktes det som om all glädje och munterhet, sllt ljus, alla leende ansig ten, på en gång störtade ut och lemnade rummet alldeles tomt. Ack! mamma, sade Lydia och suckade af belåtenhet, vi ha haft så roligt! Dick her druckit t med oss ur Algys gamla mugg.? Jag ser det?, sade grefvinvan de Tracy med en blick på Catherine. Kom in! Kom in allesammans!? ropade de välmenande barnen. Det är bättre att ni komma med 0ss, sade deras mor efter ett ögonblicks tvekan; Pvärt 16 väntar viest i förmaket.? Och derpå — det var som en dröm för Catherine detta allt — försvunno de glada små, hoppande, pratande, skrattande och med Sandy i hälarne. Den nedgående solen sken ännu ic genom fönsiren, mensträlarne hade uppbört att glöda. : Dick hade stigit upp då bans tent inträdde och helt naturligt försvunnit med de andra. Ja, det var verk