ängu rodnande och förvirrad, med håret orediga lockar kring panna och hals, än di hon, ett par minuter sednare, kom tillbaks med ordnad klädsel och tyst satte sig net :ramför teköket. Till det yttre såg hon lugn och kall ut — inom sig var hon lyckligare och gladare är någon af barnen, der hon satt och speglad sina nedslagna, strålande ögon iden blankt tekannan. Aldrig var en gäst mera väl kommen, mera firad, än Richard vid sin: små kusiners tåbord. De skulle -allesam mans passa honom upp och bjuda honon te; han skulle sitta i länstolen; han skull dricka ur hvilken kopp han belst ville Han valde Algys lilla mugg, till hela säll skapets förtjusning. sDetta får blifva min middag, sade Dick En och en half af de der tjocka smörgå sarne skall blifva ungefär nog. — Jag vil visst icke vara olacksam för bevisad gäst frihet, men hvarför skola smörgåsarne vare så tjocka. STycker du icke om dem?4 sade Lydie oroligt. Jag skall gå och be hushäller skan om en bit tårta åt dig. Augusta och miss George började skratta: Dick sade att han ej var ven vid tårtor och menade att han nog skulle äta upp sina smörgåsar. Barnen följde hans exempel och pratade och skrattade och mnjöto af Dicks glada infalf, och så gjorde den lilla guver nanten bakom tekannan också. Solen sken klart genom fönstren. Dicks lockiga bår stod rätt upp öiver pannan, hans grå ögon blixtrade; barnens munterhet och belåtenhet var verkligen smittsam. Till och med miss George hade förlorat sitt stela och tvungna väsende cch öfver hennes runda anlete jagade den ena näpna minen efter den andra, det ena uttrycket af