Aftonbladet – 10 september 1867, sida 3

NORD-AMERIKA. Presidenten Jobnson tillämpar i allt vidsträcktare omfång sitt egendomliga sätt att entlediga misshagliga ministrar och generaler. Fett kort, men höfligt bref underrättas de först att en afskedsansökning från deras sida ej skall stöta på något hinder; och har denna vink ej önskad följd, suspenderas de kort och godt. Så har det nu utom krigsministern Stanton äfven gått sändebudet i Mexiko Campbell, liksom förut ministern i Wien Motley. Sheridan är förflyttad från befälet i Louisiana till Missouri, och samma öde tros äfven förestå två af de andra distriktsbetälhefvarne i södern, generalerna Pope och BSickles, som i likhet med Sheridan, beslutsamt och energiskt verkställt rekonstruktionsakten. Sickles har dessutom kommit i strid med högsta domaremakten, supreme court, derigenom att ha vägrat låta officerare dömas af de civila domstolarne. Det är detta förhållande, som framkallat den af ett telegram nyligen omnämnda varningen från presidenten mot all ohörsamhet mot domstolarnes utslag. Det enda militärdistrikt der konfhkten melisn de civila och militära myndigheterna, mellan demokrater och republikaner, hvita och färgade ej förekomma, är Virginien, der general Shofield uppträder på ett mera skonsamt sätt mot de förra rebellerna och derigenom lyckats förmå de förnämsta af dem att medverka till rekonstruktionens fredliga genomförande. Rykten gå fortfarande att statssekreteraren Seward skall afgå. Som hans designerade efterträdare nämnes Förenta Staternas minister i London John Adams. Allmänna meningen är fortfarande ytterst uppbragt öfver den af unionen högt förtjente Stantons snöpliga afskedande, och general Grant, som låtit begagna sig till verktyg dervid, skonas ej heller. Man ser till och med i åtgärden ett bemödande från presidentens sida att beröfva honom sin popularitet och göra honom omöjlig vid nästa presidentval. Sheridans afsättoing har äfven väckt allmän ovilja, och det är mycket möjligt att han i följd af denna snöda behandling och sina öfriga förtjenster blir det republikanska partiets kandidat 1868. JohnBons vänner börja röra på sig för att genomdrifva hans återval, och klubbar ha för detta ändamål bildat sig i Newyork, Philadelphia och flera andra af de större städerna. M