Aftonbladet – 9 september 1867, sida 3

) å Å Upsaliensarnes säångarfärd. i (Från Aftonbladets korrespondent.) KX. Paris den 2 Sept. 1867. I Nu veta alla kuskar i Paris att vi äro I svenskar och således vet hela staden det, alltid med undantag af en och annan tid(ningsredaktion, t. ex. Situation och Entreacte, som fortfarande berättar att danskar doch norrmän (svenskar nämnes icke alls) sjungit på den eller den teatern. Vi äro sålunda en vogue. Det visade sig bäst på konserten i lördags afton. Man bade först gifvit ett par akter af Troubaduren. Derefter kom fyra nummer studentsång. Bifallet var gränslöst. Upsalastudenterne?, säger en tidning, hafva nyss vunnit två segrar. Den ena på den täfling som i fredags egde rum på Vauxhall, der de bland flera sängföreningar å lunanimite? erhållit första priset, H. M:t kejsarinnans medalj, och den andra i går afton på operan, der två af deras körer blefvo ?biess8? under de mest entusiastiska bravorop. Salongen var fullsatt ända till trängsel. Till och med fruntimmerna klappade händerna, hvilket i Paris är något mycket sällsynt?. Efter konsertens slut begåfvo sig de flesta i vagnar en half mil bort till förstaden Vaugirard, rue Lecourbe, der belgierna, om förut nämndt, hade bal, till hvilken de inbjudit oss. Som äfven några franska sångföreningar deltogo i densamma var publiken något blandad. Men det hela var Jlifvadt och vackert, och jag kan aldrig påminna mig hafva sett så många förtjusande fruntimmer på en gång. Ett par af dem skulle utgjort tacksamma ämnen för penseln och mejseln. Är fransyskan vacker, så dansar hon dock ingalunda väl. För det första spelar man i en takt som bättre skulle passa för en begrafningsprocession än en bal, vidare har man ett besynnerligt sätt att hoppa på ett ben i sender, som gör det högst svårt för en dervid oven dansör att hålla takten. Det hela har något stelt och afmätt. Menl om foten icke rör sig så hastigt, spela blickarne så mycket snabbare. Det glöder en segrande eld i dem, och man ser att elden li der är af samma slag som den hvilken jäser ! både i den franska drufvan och i den fran! ske soldatens bröst, och som gjort Frank-: rike till verldsbeherrskande och Paris tilll städernas stad. ; Svenskarne voro onekligen hjeltarne för! dagen. De dansa i allmänhet väl och fron-! syskorrna tycktes alls icke hafva något emot ! ett hvirfla åstad med dem i en äkta svensk ! vals. , Först vid Jjusan dag kom hvar och enl! till sitt. l Denna afton var onekligen höjdpunkten ! f f l t 4 I Il för sångarnes vistelse i Paris. I går voro alla menniskor trötta och alls icke vid godt humör. Och icke heller bidrog den s. k. prisutdelningen i Prö Catelan (en inhägnad del afBoulognerskogen) att stämma sinnena bättre. Den hade blifvit utsatt att ega rum klockan precist 2 och svenskarne infunno sig också mycket ordentligt på slaget. Men vänta fick man, och måste för att tördrifva! tiden förtära restaurantens för tillfället till fabelaktiga priser uppdrifna varor; och un-S der det örhinnorna söndersletos af allehanda ! oljud från de franska ?Fanfares? eller bleck-? instruments-föreningar som fålt något slags pris. Andtligen fick man veta att orsaken till dröjsmålet låg deruti att prisjuryns sekreterare glömt listan och for åter till Paris! och hemtade den. i När den ändtligen kommit, :tågade allalC sängoch musikföreningar med sina fanor il spetsen till en sluttande gräsplan, der en estrad var uppförd för juryn och en plats!C afstängd för de båda förnämsta sångförei ningarne, den svenska och den belgiska jemte ett par musikföreningar samt alla di-2 rektörerna för de olika föreningarne. Först sjöngo svenskarne ett par stycken, så lesj! Enfants de la Belgique likaledes, derefterS blåste en arbetarmusikförening från Parisll ett stycke ur Afrikanskan på ett särdeles utmärkt sätt. Derefter höll baron Taylor! (en gråhårsman med hög diskant) ett tal, deri han tackade först svenskarne som komi mit från andra ändan af Europa för att del-)J taga i täflingen, så Frankrikes stamförvandter, belgierna, och siet Frankrikes egua sö-! ner, som satte sin heder i att vara arbe-l tare. Han slöt med att visa huru mäktiet Frankrike måtte vara och hvilken drag-? ningskraft dess hufvudstad utöfvar på helal5 den civiliserade verlden, då alla folk kom-4 ma dit för att täfla i allt. Och Frunkriket ville och skulle som förut gå i spetsen för ) la civilisation? och le progrås (i parentes sagdt kan en fransman, när han skall talal? offentligt, icke yttra cn mening, der ickel dessa ord förekomma minst fyra gånger).1? Derefter började uppnämnandet af pris-8 tagarne, då — ett lätt buller hördes, fa-l norna sänktes och juryn försvann under den linie, som bildades af de framför ståendes 4 hufvuden. Bockarne, som uppburo estra.C den, bade nemligen gifvit långsamt vika,? men så långsamt, att allt, menniskor och fanor, stod qvar upprätt. Emellertid uppstod villervalla bland massan, stängslet8 kring inhägnaden bröts och oaktadt en aflv juryns ledamöter med hög röst gaf den lug. nande försäkran: Il oy a pas quelque h accident, dröjde det en stund innan upp-8 äsandet (sjelfva priserna få först i dag af-)1 nemtas) kunde fortsättas. Tillställningenf fslutades med ett särskildt tal till sven-S skarne. På hemvägen mötte vi kejsaren, som åkte å at till Boulognerskogen i sällskap med prins E Humbert af Italien. Kejsaren sög frisk ut. 1 I går afton var konsert på Theåtre Ly-ju rique, tillställd af hr Hammerik. Litetn folk, men starka applåder åt svenskarnre. d Man samlades sedermera som vanligt på! Caf de Sudde. Några i Paris för längre ! eller kortare tid bosatta svenskar, bland å? hvilka märktes brr Fahnehjelm, Boberg,lö Reuterskjöld, Cederschiöld m. fl. inbjödoll sångarne jemte några f.anska journalisterf att tömma en afskedsskål, hvilket också l? osnska grundligt gjordes. Hr Fabnebhjelm föreslog en skål för detF samla fosterlandet och för den svenska sånsen, som af dr Arpi besvarades. Hr Wetlerhoff talade om glädjen för de i Parisp vistande svenskarne att få uppfriska minnetu af fosterlandet. Han talade bra. Värdarnes Ara ss KR -—