Aftonbladet – 9 september 1867, sida 2

— Om Upsalasångarnes vistande i Paris skrifves i danska Dagbladet: De svenska studenterna tyckas, under deras vistande i Paris, der de varit föremål för mycket omordande säsom representerande den nordiska ngen, icke ha lefvat i särdeles hjertligt rhållande till der boende Skandinaver och isynnerhet icke till danskarne i Paris. Det kan skönjas i flera korrespondenser till svenska tidningar, och det säges mycket tydligt! och på ett mycket såranae sätt i ett bref från Paris till Nya Dagl. Allehanda, hvars; författare icke blott beskyller de i Paris styrande danskarne för arrogans, egenkärlek, intriger, m. m. utan äfven öfverför dessa tilltalande egenskaper på danska mnationen i allmänhet. Vi kunna icke bedöma de fakta, som korrespondenten anför till stöd för sitt påstående, bland annat att på plakater till en skandinavisk koncert det: danska namnet stod före det svenska, att på; studenternas logis i rue Faubourg S:t Denis en stor dannebrogsflagga var hängd utanför porten hvaremot svenska flaggan fått sim plats inpå gården, att danskarne öfverhufvud taget ha velat begagna Upsalasängarne som en piedestal, på samma gång de komprometterade dem med deras omogna företag 0. s, v. Men hvad vi kunna säga är, att det är högst obilligt, att påbörda dan-. ska nationen ansvaret härför. Nya Dagh Allehandas korrespondent borde icke vara okunnig om, att man i Danmark ingalunda har gjort sig solidarisk med de danskar, som ha varit de styrande? i Paris, utan att tvärtom en väsentlig orsak till att den Kjöbenhavnska komitån för Danmarks deltagande i sångfesten upplöste sig, var att söka i misstroende till de personer, som hade lagit saken om hand i Paris, och om hvilka man förmodade, att det för dem gällde lika. mycket deras eget förherrligande som den nordiska sångens ära. Denna förmodan tycses tyvärr ha bekräftat sig, och vi beklaga så mycket som någon, om enskilda personers taktlösa beteende väckt missnöje och bitterhet under en tid, då sammanslutning och ömsesidig vänskap äro hvad alla goda orannar böra önska, och om härigenom de: svenskar, som alltid och på alla sätt söka bekämpa den nordiska enhetstanken, fått illfälle att utså nya tvedrägtsfrön.. Men vi upprepa det, danska nationen har ingen del hvad hr Asger Hammerik och ) ans ?adju-. ant? kunna ha försyndat sig, oeh lika litet. om vi danskar vilja e:känna dem för naionens representanter, lika litet skall nägom örståndig svensk öfverföra sin möjligen beogade vrede på hela danska folket.