Aftonbladet – 7 september 1867, sida 3

OP TT, DO börande ministers tillåtelse, hvilken väl ej nekas. na sn Rötiegångsoch Polissaker. Mordet å ogifta Laurell. Polisundersökningen om detta hemska och ohyggliga brott fortgick i den mördades bostad till kl. half 12 förliden natt, utan ett något anmärkniogsvärdare förekom eller någon säker ledning för den brottsligas upptäckande erhölls. Spaningarne efter den som föröfvat mordgerningen bedrifvas fortfarande med all ifver. — Westinska målet förevar åter i dag på rådhusrättens sjette afdelning, och meddelas här ner dan redogörelse för hvad dervid förekom. För att emellertid fatta detta, är nödigt att äfven i korthet relatera förloppet vid föregående förhör. Då instälde sig å kärandens, Nils Nilssons vägnar vaktmästaren Jonsson, hvilken inlemnade en skrift från sin hufvudman, hvari denna återkallade åtalet mot Westin, och företeddes i afseende på det mellan parterna vid Listers häradsrätt anhängiggjorda och afdömda mål, ett af N-lsson skrifvet och af tvenne personer bevittnadt bref, i hvilket Nilsson säger sig vid närmare eftersinnande hafva erinrat sig, att de ord Westin tillskrifvit i det mellan parterna uppgjorda kontrakt angående leverans af bränvin, och hvilka ord legat till grund för Westins åtalande och dömande för förfalskningsbrott, blifvit i kontraktet tillskrifna med Nilssons medgifvande. Svarandens ombud, stadskassören Isaksson, ingaf vid samma tillfälle å sin sida äfven en skrift, hvari han hemställde att rådhusrätten måtte låta bero vid det af Nilsson sålunda gjorda återkallande af åtalet, samt att det af Stockholms rådhusrätt, på grund af Listers häradsrätts utslag meddelade förordnande om Westins häktande måtte vid det genom Nilssons förbemälde medgifvande föränrade förhållande få förfalla. Allmänna åklagaren begärde del af handlingarne för att sig i sarr yttra, med bifall hvartill målet uppsköts till i dag. Dä målet nu påropades, tillstädeskom allmänna åklagaren, stadsfiskalen Mellbin, som i ett skriftligt anförande yttrade sig ungefär sålunda: Efter tagen kännedom af handlingarne, ansåg allmänna åklagaren sig så mycket mindre kunna understödja den parterna emellan uppgjorda förlikning och återkallelse af framstälda ansvarspåståenden som Listers häradsrätt förklarat Westin skyldig att för af honom begånget förfalskningsbrott stånda ansvar enligt 12 kap. 4 och 21 6S Strafflagen. Och då ransakningen uti det vid Stockholms rådhusrätt anhärgiggjorda målet ådagalade, att Westin i många hänseenden oredligt och egennyttigt mot Nilsson förfarit, yrkade åklagaren för allt hvad mot Westin gålunda förekommit ansvar enligt lag, tilläggande att den allmänna rättskänslan skulle finna sig sårad, om det gjorda förlikningsförsöket stadfästzdes af domstolen. I afseende å beslutet om Westins häktande, ansåg åklagaren mildrande omständigheter, efter det rådhusrätten fattat nämnde beslut, hafva förekommit, hvarföre han hemstälde, huruvida tillämpning af häktningsbeslutet borde ega rum, innan rådhusrätten pröfvat hans yrkande i sin helhet. Svarandens ombud företedde hofrättens resolution å de besvär, som anförts öfver rådhusrältens beslut om Westins häktande, deri hofrätten förklarat det intet afseende vid besvären kunde fästas, företeende ombudet tillika bevis om, att förbemälde hofrättens resolution meddelats, innan Nilssons förenämnde bref blifvit till hofrätten inlemnadt, hvarföre det medgifvande Nilsson deri gjort rörande förfalskningsbrottet ej kunnat komma under hofrättens pröfning. För öfrigt fortsatte ombudet sin hemställan om åtalets nedläggande och häktningsbeslutets återkallande. fter en längre öfverläggning meddelade rätten följande yttrande: Hvad den gjorda hemställan att Westin måtte tillåtas vistas på fri fot anginge, ansåg sig rätten ej kunna meddela beslut härom annat än isammanhang med hufvudsaken; slutligt utslag i målet komme att afkunnas onsdagen den 11 dennes, utan hinder af parternas uteblifvande; men om Westin under iden blefve anträffad och häktad, skulle han till nämnde dag hos rätten inställas.