Times korrespondent i Paris skrifver: Kejsarens tal i Lille afhandlas här på def frigaste. Invändniogen, att Österrike icke skulle våga att i förening med. Frankrike öra krig mot Preussen, derföre att det der. genom kunde komma i ett fiendtligt för nållande till sydtyskarne, ja till och med till sina egna tyska invånare, har man be svarat med påståendet, att utan en fransk: österrikisk allians, som lägger band på Bismarcks äregiriga politik, skall hela Tysk and inom några få år bli uppslukadt ai Preussen. Ryssland skulle då taga Öster rikes slaviska provinser och kanske Gali vien, så att den österrikiska kejsarstater komme att försvin.a, och habsburgarne en. dast blefve konangar af Ungern. Frankrike måste, heter det äfven, föra krig, om icke nödvändigt för att utvidga sina gränser, så åtminstone för att bibehålla sitt inflytande. Man måste stäcka vingarne på Preussen. så att det icke må flyga längre mot söder Om Frankrike, sedan det qväst Preussens stolthet och utstakat en oöfverstiglig grän: för det, skulle förvärfva ett stycke land, b. ex. Luxemburg, vore det så mycket bättre, ehuru det icke derigenom skulle få ersätt ning för krigsomkostnaderna. Den verkliga ersättningen skulle Frankrike erhålla derioenom, att en krigisk granne lörhindrades att utvidga sig till ett kompakt rike på 10,000,000 menniskor. Sådana åsigter råde bland dem, som önska krig och tro på krig De göra med säkerhet räkning på England: neutralitet och smickra sig också med, at Ryssland skail hålla sig utanför striden Österrike, som icke kommit så mycket til krafter efter sina sista nederlag, att de är beredt till ett nytt krig, skulle blott hs till uppgift att besätta Sydtyskland och kan ske Sachsen, under det att Frankrike ryckte fält mot Preussen.4