Aftonbladet – 6 september 1867, sida 2

tvekat och väntat — väntat -på denna be dröfliga, ensamma, öfvergifna ålderdom. som nu hade kommit. Hans små brorsbarn hade dock lärt sig att ej vara rädda för honom, synnerligast på hans guddotter Augustas födelsedag, då kan brukade bjuda dem ati tillbringa en hel dag på Lambswald. De voro der ofta nog eljest också, mena denne dag var den roligaste af alla; den kom midt i sommaren med milda ljumma vindar, med trastens sång, med mogna, mörkröda smultron, med fullt utelagna, rodnande rosor. Lilla Sarah brukade säga att hon tyckte att Lambswald var ?ett ljusrödt ställe. Det var ett gammalt gods med ett gammalmodigt boningshus, som stod på slutt ningen emellan två kullar med en vidsträckt räsplan framför porten och en hel verld ai hyetefält, bondstugor och valnötsträd här och der, hvilket allt kunde ses från fönstren i matsalen och från terrassen. På hvardera sidan voro rika gröna ängar, och bakom huset lågo köksträdgårdar, drifhus, fruktspaierer, lador och logar, allt i bästa ordning och förträffligt underhållet. Åh, miss George, så ledsen ni skall vara, kom inte fär följa med!? sade Algy. Ja, jag är mycket ledsen?, svarade Caherine uppriktigt, ty hon hade ännu icke ruxit ifrån den gyllene ålder, då allt ler mot oss och vinkar oss, och då äpplen och mörgåsar och bakelser ropa: kom och ät ss, kom och ät oss, och barnen, som vanIra i förtrollade skogar, svara: vi komma, i komma. Hon tyckte om äpplen och baelser ännu och hade icke hunnit den tid lå det ej mera är något straff att icke få em. Men hon måste dyrt betala sin! ngdom; och för dem som äro så bundna ch fasthållna af omständigheterna, synes et som om ungdomen ofta vore en vakt